Det fanns en tid då Nokia var störst, bäst och vackrast. Nokia var nära att passera en marknadsandel­ på 40 procent av världsmarknaden för mobil­telefoner. Ännu 2008 fanns Nokia bland världens tio högst rankade varumärken. På några år tappade Nokia det mesta, sålde telefon­tillverkningen till Microsoft, tappade det mesta av sitt börsvärde – men gjorde en remarkabel come back som nätverksleverantör. Nokia tappade styrfart redan innan Stephen Elop tog över som vd. Till en början gjorde man allt rätt – tekniskt perfekta telefoner med ett attraktivt ­yttre. Kärnan i telefonerna var på toppnivå också då Nokiadödaren Iphone dök ut på marknaden. En dagslända, ansåg Nokiaeminensen Jorma Ollila. Den första Iphonen var revolutionerande nytänk men tekniskt underlägsen Nokia. Med en lindrig överdrift var det en häftig manick som ersatte­ en massa andra prylar; kameran, den digitala­ ­kalendern, mp3-spelaren etcetera – men det gick inte att ringa med den. Som telefoner var Nokias­ lurar helt överlägsna, exempel på gediget ingenjörs­kunnande. Men spelade det någon roll? Nej – Iphonen var ­exakt vad marknaden ville ha. Steve Jobs hade – igen – visionerat en fullträff. I ingenjörsstyrda Nokia utgick man från den tekniska lösningen som man sedan överlät åt designers och marknadsförare. Marknadsföringen framhöll telefonens goda ­prestanda. I Apples filosofi tänker man utifrån och in. Steve Jobs hade gång på gång visionen, drömmen om hur en pryl ska fungera, sedan överlät han åt ingenjörerna att förverkliga­ den drömmen. Jobs hade förmågan att drömma konsumenternas­ drömmar och ta fasta på den drömmen i marknads­föringen. Förre USA-ambassadören Bruce Oreck föreläste nyligen Karleby. I en intervju i ÖT (12.5) formulerar han det så här: ”I reklamsnuttarna som Apple gör under Jobs tid nämns inte prestanda eller siffror. I stället bygger man på en image. Jobs passion för det han tror på och brinner för lyser igenom”. Oreck säger att vi ­inte handlar med förnuftet, utan med känslor. Den finländska ingenjörsstyrda traditionen att skryta­ med tekniska egenskaper och prestanda går inte­ hem. Självklart spetsar Oreck till det och förenklar bilden, men analysen känns ändå träffande. Det finns tveklöst både kunnande och kreativitet i Finland, det visar de många start up-företagen i helt nya branscher, men i den nationalekonomiska hel­heten ger det här bara en krusning. En överväldigande del av vår nationalinkomst kommer från exportindustrin. Den finländska ­exporten består i hög grad av varor från en industri till en annan, andelen konsumtionsvaror är liten. Hur många svenska och norska varumärken ser du på en europeisk gågata, hur många finländska? Ska vi få fart på ekonomin måste vi hitta fler innovativa produkter och – framför allt – skapa ­historier som säljer dem.