Om social- och hälsovårdsstationen anser att patienten behöver andra tjänster som omfattas av valfriheten får patienten välja mellan dem. I den föreslagna modellen skulle social- och hälsovårdsstationen agera portvakt till övriga tjänster. – Jag översätter portvaktsmodellen så att det är frågan om remisspraxis eller åtminstone en modell som står det nuvarande remissystemet mycket nära, säger familje- och omsorgsminister Juha Rehula (C). Han säger att det måste skapas en modell som pengarna räcker till för. Social- och hälsovårdsstationen ska kunna drivas av den offentliga sektorn, privata aktörer eller den tredje sektorn. De ska också kunna upphandla tjänster av mindre privata aktörer. – Jag är övertygad om att det är det enda sättet att säkerställa service i glesbygden, säger professor Mats Brommels som lett utredningsgruppen. De blivande landskapen upphandlar social- och hälsovårdstjänsterna. Den offentliga finansieringen och kundavgifterna kommer att vara lika i hela landet oberoende av producenten. – Det innebär att producenterna konkurrerar med kvalitet, inte med priser, säger professor Mats Brommels. Ersättningen från landskapet till producenten ska grunda sig på antalet registrerade brukare och på vårdbehovet i området. Brommels säger att det betyder att en social- och hälsostation i Helsingforsförorten Jakobacka får mer pengar per brukare än en i stadsdelen Tölö. Slopar FPA-ersättning Utredningsgruppen föreslår också att FPA-ersättning för besök i privatvård slopas för att få mer pengar till den offentligt finansierade vården. Det innebär att den som går hos till exempel gynekologen eller ögonläkaren privat utan remiss från en social- och hälsovårdsstation inte får någon FPA-ersättning. Brommels säger att FPA-ersättningens värde i förhållande till de privata kundavgifterna sjunkit och att dess betydelse i dag är rätt begränsad. – Avsikten är också att locka de privata aktörerna att jobba inom den offentligt finansierade vården, säger Brommels. Tandvården ska däremot höra till den offentligt finansierade vården. Regeringen har beslutat att företagshälsovården ska få fortsätta enligt nuvarande modell. Utredningsgruppen föreslår ändå att grunderna för ersättning till arbetsgivarna ska utvecklas så att den sjukvård som erbjuds inom företagshälsovården ska stöda tidigt konstaterande av arbetsrelaterade sjukdomar och underhåll och utveckling av arbetsförmågan. Landskapen ska också ha ansvar för studenthälsovården. Under en övergångsperiod ska Studenternas hälsovårdsstiftelse få kvarstå som producent.  Stark statlig styrning Staten kommer att ha mycket att säga till om i vården i framtiden. Enligt förslaget ska staten besluta om vilken slags service som omfattas av valfriheten. Det är också staten som fastställer kriterierna för olika slags serviceproducenter. Dessutom är det staten som beslutar om hur stora kundavgifter som får uppbäras och om avgiftstak för brukarna. Staten står för finansieringen till landskapen, som till största delen grundar sig på antalet invånare och på vårdbehovet. Där beaktas invånarnas åldersstruktur, socioekonomiska ställning, befolkningstätheten och andra geografiska faktorer som påverkar servicebehovet. Staten beslutar också om principerna för den ersättning som landskapen betalar producenterna. Regeringen ska ta ställning till valfrihetsförslaget i juni. Rehula säger att regeringen står fast vid att avge ett vårdlöfte, det vill säga definiera vad som ska omfattas av den offentliga vården.