I morgon fredag får president Niinistö besök. Gullranda gästas av Vladimir Vladimirovitj Putin, Rysslands president och starke man också bortom det rent konstitutionella. Putin kommer på ett arbetsbesök i ett läge där det sannerligen inte saknas samtalsämnen. Presidenterna ska enligt ett meddelande från presidentens kansli diskutera ländernas bilaterala­ ­relationer och aktuella internationella frågor, ­inklusive krisen i Ukraina och situationen i Syrien och i Mellanöstern. ”Aktuella internationella frågor” omfattar­ ­givetvis också läget efter den brittiska folk­omröstningen. I Sverige har besöket väckt höjda ögonbryn redan­ på förhand. Förra svenska försvars­ministern, ­moderaten Karin Enström, som besökte president Niinistös säkerhetspolitiska forum på Gullranda­ ­tidigare i juni, ansåg att det hade varit svårt att ordna­ ett motsvarande besök i Sverige: ”I Sverige­ ses det närmast som obegripligt att inbjuda Putin­ i det här läget”. Inte heller riksdagsledamot Allan­ Widman (L), som leder det svenska Försvars­utskottet, trodde att svenska statsministern Stefan Löfven hade tagit emot Putin. Enström och Widman må tala för de svenske. Sverige saknar någonting som är mycket väsentligt för Finland, drygt 1 300 kilometer landgräns mot Ryssland. Det ger legitimitet åt att odla goda grannrelationer, och man kan med säkerhet slå fast att Niinistö talar med EU:s goda minne. ”Nästan alla statsmän i EU anser att en dialog är viktig, det beskedet har jag fått också i de baltiska­ länderna där känslorna är som mest på ytan. ­Hela EU:s strategi när det gäller Ryssland står på två ben. Det ena är sanktionerna och att ha en hård ­linje, det andra är att hela tiden föra dialog”, sade presidenten i en intervju för Dagens Nyheter (17.6). Presidenten står alltså fast vid EU:s sanktioner – trots att detta på kort sikt strider mot våra ekonomiska intressen. Dagens Nyheters expert på militär- och säkerhetspolitik, Mikael Holmström, fångar skillnaden­ mellan länderna så här (21.6): ”President Niinistö­ underströk i sitt tal vikten av försvarskapacitet.­ Stefan Löfven framhöll att utrikespolitiken är den främsta försvarslinjen, underförstått att det ­militära försvaret var sekundärt”. Detta mot bakgrund att Finland, till skillnad från Sverige också officiellt håller dörren öppen till ­Nato och har behållit sitt territorialförsvar och den allmänna värnplikten. Är det någon annan som noterar det dubbla budskapet? Löfven skulle inte bjuda in Putin – men hävdar utrikespolitiken framför försvaret. Det går inte riktigt ihop. Ett möte mellan Niinistö och Putin är utrikes­politik, aktiv utrikespolitik och dialog ägnad att minska på eventuella spänningar. Veckans hetaste internationella ämne är – med respekt för de kriser och krig som pågår – utan tvekan resultatet i folkomröstningen i Storbritannien. Ett brittiskt utträde skulle innebära ett klart försvagat EU, än mer försvagat om splittringen fördjupas. Ett EU utan Storbritannien är också ett EU med ett vingklippt försvar – detta också om många uttryckt sitt tvivel över EU som trovärdig militär aktör. Maktbalansen rubbas det oaktat. Och ett för­svagat EU spelar Putins Ryssland i händerna. Kanske det är därför han hittills valt att tiga om utgången i omröstningen. Nyhetsbyrån Interfax ­citerar ändå Kremls talesman Dimitrij Peskov som säger att Brexitfrågan är en intern fråga för Storbritannien och en fråga om relationerna mellan Storbritannien och EU. ”EU är en väldigt viktig handelspartner för Ryssland. Därför är Moskva ­intresserat av att EU förblir en betydande ekonomisk kraft – rik, stabil och förutsägbar.” Just förutsägbarhet är livsviktigt i alla internationella relationer. Dialog hör till de viktigaste verktygen i att skapa förutsägbarhet. Därför är också morgondagens möte på Gullranda viktigt.