En ny studie avslöjar att däggdjuren klarade sig mycket sämre vid katastrofen än vad som hittills antagits. Enligt studien, som publiceras i Journal of Evolutionary Biology, dog 93 procent av alla beskrivna däggdjursarter i Nordamerika ut när asteroiden brakade ner på jorden. Detta är en långt högre siffra än vad som tidigare redovisats, och antyder att massutdöendet på jorden då dinosaurierna försvann i slutet av kritperioden var en eller ett par magnituder värre vad någon anat. Forskarna, som letts av paleontologen Nick Longrich vid University of Bath i Storbritannien, analyserade alla däggdjursfossil från de sista två årmiljonerna före katastrofen (från 68 till 66 miljoner år sedan), samt alla fossil från de efterföljande 300 000 åren. Att forskarna valde Nordamerika för sin granskning beror på att de mest kompletta fossilförande lagren från det kritiska skedet finns på den nordamerikanska kontinenten. De uppgifter som finns tillgängliga från andra håll på jorden bekräftar dock resultaten från studien. Få överlevare Totalt fann man lämningar efter 59 däggdjursarter före katastrofen. Av dessa överlevde bara fyra, eller knappt sju procent. Longrich och hans kollegor fann också en mycket hög dödlighet på över 80 procent bland ödlor, ormar och fåglar. Däggdjursfossilen har hittats över hela kontinenten, från Alberta i Kanada ner till New Mexico i södra USA. Arterna tillhörde tre distinkta grupper; primitiva moderkaksförsedda däggdjur – här återfanns våra egna förfäder – samt primitiva pungdjur och ett antal representanter för multituberkulaterna, en helt utdöd grupp med gnagarlikande däggdjur som saknade närmare släktskap med de andra två grupperna. Våra förfäder De arter som har hittats såg ganska snarlika ut och liknade mest nutida näbbmöss, råttor och spetsekorrar. De såg kanske inte mycket ut för världen men de som lyckades överleva kollisionen med asteroiden skulle med tiden ge upphov till den enorma mångfald av däggdjur som omger oss i dag – elefanter, valar, lejon, kronhjortar och människor. Överlevarna kan ha haft en svår tid omedelbart efter katastrofen. Troligen levde de på insekter som överlevt genom att konsumera döda växter och djur. Explosiv comeback Sedan händer något märkligt. Inom loppet av de efterföljande 300 000 åren – en mycket kort tid i sådana här sammanhang – återhämtade sig däggdjuren som grupp oerhört snabbt. I slutet av perioden var antalet arter dubbelt så stort som före katastrofen och de hade utvecklat en långt större mångfald än tidigare. Vissa arter var relativt stora, med vikter på upp till tio kilo, och det fanns redan specialiserade rovdjur och växtätare. Det var med andra ord denna explosion som ledde fram till däggdjurens nutida dominans, inte att de skulle ha klarat sig relativt lindrigt undan vid utdöendet. – Det var däggdjurens förmåga att återhämta sig och utveckla anpassningar efter massutdöendet som gjorde att de kunde ta över jorden, säger Nick Longrich.