NYKARLEBY. - Har vi otur ser vi bara tusen skarvar, säger Nyholm, från byn Kantlax. - Tidigare i sommar hade vi kunnat leverera femtontusen, säger Munsalabon Häggblom. Så här års har många skarvar lämnat häckningsskären och styrt kosan söderut. - De har ändå redan fiskat tomt här, säger Nyholm. Färdens mål är Lillgrundet, eller Fågelgrund som det står på sjökortet. När båten närmar sig flyger några hundra skarvar iväg. Det skär de lämnar efter sig påminner om ett månlandskap, med några döda träd. Stanken sticker i näsan. - Det är många politiker som inte alls förstår vad det handlar om. De säger "vad då för skarvproblem?", men när den första skarvkolonin hittas i en insjömynning så förstår de nog, säger Henriksson. Hoppas det inte behöver gå så långt, tillägger hon. Näten fångar fågelns fisk Längre ut, på kanske en sjömils avstånd, ligger Fjärdsgrundet. Det var där fjärdens första skarvar dök upp, för över tio år sedan. Båten lägger till på Lillgrundets läsida. Henriksson hoppar i land. - Det här ser förfärligt ut. Allt är dött. Det känns som om marken mellan stenarna ger vika. All "jordmån" på det steniga skäret är egentligen avföring från skarvarna. Det är ändå inte skarvskären som är det värsta, utan all fisk som fåglarna äter upp. - I år kunde jag fiska två dygn efter islossningen, sedan var det kört, säger Häggblom. Skarvarna kommer i god tid och följer med vårens framsteg. När näten läggs ut, är bordet dukat, säger Häggblom, som vill behålla den sik som simmar in i hans nät. - Skarven vet vad nätflaggorna betyder och plockar direkt ur bragderna. Nyholm fiskar själv inte längre men är som ortsbo aktiv i skarvfrågan. Han arbetade 27 år som sjöbevakare och vill värna om miljön. Nyholm är ordförande för Kust-Österbottens viltråd och medlem i den regionala arbetsgrupp som ska finna lösningar på olägenheter från skarvkolonier mellan Kristinestad och Karleby. Det första mötet hålls i Vasa nästa vecka. Vill inte skrämma dem De nya arbetsgrupperna är ett resultat av den så kallade skarvarbetsgruppen, som leddes av Henriksson. I sin rapport pekade arbetsgruppen på de oskäligt långsamma tillståndsprocesserna. - Ett annat bekymmer är att experternas åsikter går isär. Om vi i skarvarbetsgruppen diskuterade en metods effekter, fanns det alltid någon sakkunnig som var av annan åsikt. En sak är i alla fall klar, anser Nyholm: det är inte klokt att skrämma fåglarna. Det som ses som en lyckad satsning i Sastmola i Satakunta är ett bakslag i Nykarlebyvattnen. När Sastmolaborna skrämde bort problemfåglarna flyttade de bara till andra vatten. Nyholm tror inte heller på jakt i det fall kolonierna redan är stora. - Om en jägare sitter här ute och skjuter femtio fåglar på en dag, så märks det ingenstans. Nyholm tror att det bästa skulle vara att pricka ägg, inte alla, men de flesta, så de inte kläcks, för att på så vis begränsa återväxten. - Vi skulle gå i en rak linje över skäret, det skulle inte ta mer än en halvtimme. Det skulle inte vara något bekymmer att få folk att ställa upp.