”Tala är silver men tiga är guld” säger ordspråket. Mottot har tacksamt anammats av en rad makthavare och chefer. • Konstsamfundets vd Karl-Gustaf Bergh vägrade svara på frågor om vad han sagt i den färska skriften Amos arv och hotade lämna studion vid direktsändningen av Yle Fems debattprogram Obs för en vecka sedan. • Utrikesminister Timo Soini (Sannf) vägrar envist svara på Yles frågor om hur han ser på ­behandlingen av förvaltarregistret som riks­dagen torde besluta om i höst. Förslaget stupade på Sannfinländarnas motstånd. • I tisdags vägrade både trafikminister Anne Berner (C) och statsminister Juha Sipilä (C), den sistnämnda med enfaldigt eftertryck, att besvara frågor om minister Berners hantering av den så ­kallade Finaviahärvan. Alla tre fallen är exempel på maktfullkomlig arrogans­ och härskarteknik. Fallet Berner lindras av att hon diskuterat frågan tidigare. Sipiläs vägran var ändå uppseendeväckande demonstrativ. Tankarna går till det gamla klippet där dåvarande­ statsministern Harri Holkeri vägrade besvara en fråga med motiveringen ”jag dricker kaffe nu”. ­Sipilä drack inte ens kaffe utan bara rusade vidare. Reportern kunde inte ha gjort mycket mera. Frågetecknena kring Berners agerande kvarstår. Varför ingrep minister Berner då Finavias styrelse­ beslöt väcka talan mot bolagets tidigare styrelse och vd för de derivataffärer som ledde till för­luster på 34 miljoner euro? Varför har hon sin stats­ministers stöd? I fallet Soini kan Yles reporter inte anklagas för att ha gett upp för lätt. På Yles webbplats beskriver reportern Jarno Liski om sitt veckolånga försök att nå Soini för att ställa tre väsentliga frågor kring lagförslaget om förvaltarregistret och hur dennes port­vakter vägrade släppa fram honom. Till slut fick han beskedet om att det inte blir någon kommentar. Liski var inte ute i ogjort väder. Frågan om för­valtarregistret är väsentlig när det gäller möjlig­heterna både till insyn i ägarförhållanden och möjlig­heterna att gömma tillgångar. Då ärendet nära nog fick Alexander Stubb (Saml) på fall efter hans famösa omvända matematik där 10 procent blev 90 anförde Timo Soini ett hårdnackat motstånd mot förslaget. Det är helt befogat att veta var han står nu. Då K-G Bergh och Jörn Donner inbjöds till Obsstudion senaste torsdag var tanken att man skulle­ diskutera utgående från vad Bergh sagt om tidningar i allmänhet och KSF Media i synnerhet i ­reportageboken Amos arv. Det spårade ur från början. Så här beskriver ­programmets producent Bettina Sågbom vad som hände på svenska Yles webbplats: ”Vi började prata om det han sagt i den färska intervjun i Amos arv och då blev han väldigt uppretad och sa att han inte har kommit hit för att diskutera vad han har sagt förut i något som helst sammanhang. Först sa han att han inte tänker säga någonting alls men ­sedan blev han ännu mer uppretad och sa att han går hem ifall de frågorna ställs i sändning”. Efter en uppenbarligen ganska häftig ordväxling vek sig Yle för Berghs krav. Resultatet blev en tämligen menlös diskussion mellan två äldre herrar där programledaren Stefan Winiger inte hade någon särskilt aktiv roll. I den här jämförelsen är Berghs arrogans i klass för sig. Det länder Yle till heders att man efteråt medger att man öppet diskuterar hur man agerade. Ur ett maktbevakningsperspektiv borde man aldrig ha avstått från att ställa frågorna, ens på bekostnad av att ett program kraschar. Men det är lätt att förstå hur svår situationen var. ”Jag är jättemissnöjd att vi lät honom vinna, men han var väldigt skrämmande”, säger Bettina Sågbom i webbartikeln. Makten ska tåla granskning och obekväma frågor. Publikationen Amos arv har öppnat en viktig diskussion där många frågor ännu står obesvarade­ och mycket av det som sagts kräver tilläggs­kommentarer. Det hade inte varit det minsta oförsynt att ­konfrontera Bergh med vad han sagt tidigare. Det är kusligt när makthavare skrämmer fram tystnad.