Sol, vind och vatten – nåja, el, flis och biobränslen – ska borga för att Finland ska klara kraven på minskade utsläpp och nå sina miljömål.Regeringen presenterade i torsdags hur man vill nå energi- och klimatmål fram till 2030 som finns inskrivna i regeringsprogrammet. Några av kärnpunkterna: • Stenkolet ska fasas ut som bränsle fram till 2030. • Hälften av den konsumerade energin ska vara förnybar, 55 procent inhemsk. • Oljeförbrukningen (alla kategorier) ska halveras från 2005 års nivå. Regeringen skissar på en framtid där det 2030 rullar minst 250 000 elbilar på våra vägar. Det målet är rätt ambitiöst då de dags dato är kring 800. Elbilen tycks ändå vara ett bispår i den trafikpolitiska delen av regeringens strategi då man samtidigt planerar för tunga satsningar på biobränslen. I Yles finska tv-nyheter på torsdag utmålade statsminister Juha Sipilä (C) en framtid med jätteinvesteringar i bioetanolfabriker för att möta det behov som uppstår då andelen biokomponenter i bensin och diesel ska höjas kraftigt fram till 2030. Det här samtidigt som biobränsleboomen förklingat i Sverige och man i Mellaneuropa rentav bollar med tanken på att på sikt förbjuda förbränningsmotorn. I Sverige säljs redan nu klart fler elbilar än bilar för som klarar biobränslen. Det finns skäl som kan ses som godtagbara för att just Finland prioriterar biobränslen. • Skogen är en resurs där det som en gång var avfall nu är en biprodukt som kommer till nytta förädlad till bränsle. • Klimatet och de långa avstånden är en utmaning för elbilen. Å andra sidan: • Skogsindustrin utvecklar hela tiden avancerade produkter där virke och hyggesrester blir långt förädlade produkter med betydligt högre avkastning än om råvaran bränns upp; vare sig som sådan eller destillerad till fordonsbränsle. Ur det perspektivet kan det anses som slöseri att använda skogen som bränsle. • Elbilen, och framför allt batteritekniken utvecklas just nu mycket snabbt. Körsträckorna blir längre för varje modellgeneration som presenteras, batterierna blir lättare, får längre livslängd samtidigt som laddningstiderna blir kortare. Smarta elnät kan också göra bilarna till en resurs för lagring av el (Svenska Yles nyheter 24/11), rentav så att det i farmtiden kunde vara elbolagen som äger batterierna och bilägarna betalar för de körda kilometrarna. Mot den här bakgrunden kan man ju fråga sig till vilken grad regeringen har en lantbrukspolitisk räv bakom örat i sin miljöpolitik. En framtid där biobränslen tar över en allt större del av det som nu borras som fossil olja. Än mer kontrollerade är utsläppen om bilarna drivs med elektricitet. Samtidigt: Elbilarna måste också laddas och den elkraften tas någonstans. Hur många kraftverk behövs för att ladda ett par miljoner bilar?