Opinion
26.11.2016
Viktiga dagar för Vasas vitalitet
Måndag är en viktig dag gällande Fiskstranden i Vasa. Tvålfabrikens öde avgörs på tisdag. Samma dag stänger Anttila för gott.
Centralapoteket flyttar in i Hartmanhuset. Det är bra att lokalen inte stor tom en längre period. Men det var säkerligen många som hoppades på att mer spektakulär verksamhet skulle bedrivas i det anrika huset där McDonalds huserat länge. Men ett apotek i en av stadens mest centrala byggnader – det är på något sätt symboliskt. Vasa centrum behöver injektioner.
Inledningen av nästa vecka är intressant när det gäller Vasa centrum – och stadsdelen Brändö. På måndag avgör stadsstyrelsen vilken företagare som vinner tävlingen om att bygga på Fiskstranden. På tisdag stänger konkursdrabbade Anttila för gott. Samma dag fattar planeringssektionen beslut när det gäller Tvålfabrikens öde. Allt detta påverkar tillvaron i Vasa centrum. Det lär även den kommande renoveringen av Wasa Teater göra.
Många väljer att göra sina inköp i Stenhaga, vilket är förståeligt. Där finns många affärer på ett litet område – som är lätt och praktiskt att ta sig till med bil. Stenhaga står starkt.
Nu behövs injektioner i Vasa centrum. Verksamhet som gör centrum attraktivt, både för dem som bor i Vasa med omnejd – men även för turister. Den senaste tiden har präglats av dystra besked från till exempel Anttila och Wasalandia.
Fiskstranden är en av flera vackra platser med enorm potential i Vasa. Därför är stadsstyrelsens beslut – naturligtvis – viktigt. Michael Björklund, kock och företagare från Åland, är en av som hoppas på att få bygga på Fiskstranden.
– Ju fler restauranger nära varandra desto bättre för alla, sade Björklund i VBL (25.11) gällande att hans eventuella restaurang skulle vara belägen nära Faros.
Oavsett om det är Björklund – eller någon annan – som får förtroendet att ta sig an Fiskstranden så finns det en viktig poäng i hans resonemang. Flera restauranger nära varandra är bra. Flera konstgallerier nära varandra är bra. Flera caféer nära varandra är bra – och så vidare. Det bildar attraktiva helheter. Naturligtvis ska man behålla rim, reson och realism i resonemangen – Vasa är en relativt liten stad och det uppstår naturligtvis inte konstnärsstadsdelar och restaurangkvarter som i storstäderna.
I debatten om Tvålfabriken har filosofie doktor Peter Ehrström pratat om hur identitet och historia kan skapa attraktiva urbana rum. Ett resonemang som delvis fått gehör, eftersom planläggningen har ändrat i beslutsförslaget. Nu är meningen att åtminstone en del av dem som verkar i Tvålfabriken får stanna kvar i området.
När det gäller Fiskstranden – och många andra fina och viktiga platser i Vasa – så är stadsstyrelsens och entreprenörernas strävan förhoppningsvis att – som Ehrström talat om i Tvålfabrikenfallet – kombinera kulturarvet, stadens och platsens historia, den lokala identiteten med det nya.
Då det gamla avvecklas så brukar det – trots allt – ofta vara vitaliserande för stadsbilden. Förhoppningsvis får vi sådana injektionstecken nu.