Centralapoteket flyttar in i Hartmanhuset. Det är bra att lokalen inte stor tom en längre period. Men det var säkerligen många som hoppades på att mer spektakulär verksamhet skulle bedrivas i det anrika­ huset där McDonalds huserat länge. Men ett apotek i en av stadens mest centrala byggnader – det är på något sätt symboliskt. Vasa centrum behöver injektioner. Inledningen av nästa vecka är intressant när det gäller Vasa centrum – och stadsdelen Brändö. På måndag avgör stadsstyrelsen vilken före­tagare som vinner tävlingen om att bygga på Fisk­stranden. På tisdag stänger konkursdrabbade Anttila för gott. Samma dag fattar planeringssektionen beslut när det gäller Tvålfabrikens öde. Allt detta påverkar tillvaron i Vasa centrum. Det lär även den kommande renoveringen av Wasa Teater göra. Många väljer att göra sina inköp i Stenhaga, vilket är förståeligt. Där finns många affärer på ett litet område – som är lätt och praktiskt att ta sig till med bil. Stenhaga står starkt. Nu behövs injektioner i Vasa centrum. Verksamhet som gör centrum attraktivt, både för dem som bor i Vasa med omnejd – men även för turister. Den senaste tiden har präglats av dystra besked från till exempel Anttila och Wasalandia. Fiskstranden är en av flera vackra platser med enorm potential i Vasa. Därför är stadsstyrelsens beslut – naturligtvis – viktigt. Michael Björklund, kock och företagare från Åland, är en av som hoppas på att få bygga på Fiskstranden. – Ju fler restauranger nära varandra desto bättre­ för alla, sade Björklund i VBL (25.11) gällande att hans eventuella restaurang skulle vara belägen ­nära Faros. Oavsett om det är Björklund – eller någon annan – som får förtroendet att ta sig an Fiskstranden så finns det en viktig poäng i hans resonemang. Flera­ restauranger nära varandra är bra. Flera konst­gallerier nära varandra är bra. Flera caféer ­nära varandra är bra – och så vidare. Det bildar attraktiva helheter. Naturligtvis ska man behålla rim, ­reson och realism i resonemangen – Vasa är en ­relativt liten stad och det uppstår naturligtvis inte konstnärsstadsdelar och restaurangkvarter som i storstäderna. I debatten om Tvålfabriken har filosofie doktor­ Peter Ehrström pratat om hur identitet och historia kan skapa attraktiva urbana rum. Ett resone­mang som delvis fått gehör, eftersom plan­läggningen har ändrat i beslutsförslaget. Nu är ­meningen att åtminstone en del av dem som verkar i Tvålfabriken får stanna kvar i området. När det gäller Fiskstranden – och många andra ­fina och viktiga platser i Vasa – så är stadsstyrelsens och entreprenörernas strävan förhoppningsvis att – som Ehrström talat om i Tvålfabriken­fallet – kombinera kulturarvet, stadens och platsens historia, den lokala identiteten med det nya. Då det gamla avvecklas så brukar det – trots allt – ofta vara vitaliserande för stadsbilden. Förhoppningsvis får vi sådana injektionstecken nu.