Tidningen Ilkka i Seinäjoki har sedan 2012 en chefredaktör vid namn Satu Takala. Förra söndagen vädrade hon sin frustration i en kolumn. Rubriken lydde "Vasa får alltid sista ordet".Texten handlar om vårdreformen och kampen om vilka sjukhus som ska få omfattande jour – och det är sorglig läsning. Speciellt för den som hör till språkminoriteten och får finna sig i att reduceras till ett "språkkort" och en kostnad.

Takala befarar utgående från det som hänt den senaste tiden att Vasa ändå kan rycka förbi på slutrakan och få omfattande jour, medan Seinäjoki blir sittande med Svarte Petter. Än en gång. "Ei voi olla totta." Det kan inte vara sant.

Och varför? Jo, för att ett centralsjukhus utan omfattande jour i Vasa kantänka skulle strida mot de svenskspråkigas grundläggande rättigheter.

Andra argument som framförts till stöd för en 12+1 lösning (en Båda vinner-lösning) tillmäter hon ingen som helst betydelse.

Vasa centralsjukhus har större befolkningsunderlag än flera sjukhus som med hänvisning till sitt befolkningsunderlag föreslås få omfattande jour.

Har ingen betydelse.

Vasaregionens befolkningsprognos är mycket gynnsam.

Betyder ingenting.

Österbottningarna har längst väg till ett universitetssjukhus.

Saknar betydelse.

Österbotten har ett expansivt industrikluster som skapar arbetsplatser och drar in exportintäkter till fördel för hela landet.

Betyder ingenting.

Allt handlar om det där förb... språket. Om kielikortti/språkkortet, fast Vasa försöker förneka det.

"I Södra Österbotten förstår vi inte att en språkminoritet ska få bestämma statusen för drygt 200 000 sydösterbottningars sjukhus", skriver Takala.Plötsligt är den uppkomna situationen inte längre politikernas fel, fast vredens skopa tidigare i texten hällts också över de regionala politiker som inte antytt att Seinäjokisjukhusets status kan vara i gungning. Rådande läge har ingen koppling till regeringsbeslut, riksdagsbeslut, grundlagens bokstav... nej, det är en elak minoritet som förtrycker majoriteten.

Så bra. Syndabockarna identifierade, dags att gå åt dem. Satu Takala föreslår att minoritetens rättigheter kunde tryggas till exempel genom att man bygger upp bästa möjliga svenskspråkiga vård i Helsingfors. Hon påpekar i sammanhanget också att man borde se Finland som en helhet.

Men kampen för omfattande jour i Vasa är ju ett utslag av ett sådant helhetstänkande. Alla finländare ska oberoende av språk och boningsort få så god vård som möjligt. Också svenskspråkiga österbottningar ska få vara med på kärran på lika villkor. Med helhetstänkande verkar skribenten i stället närmast avse oinskränkt majoritetsstyre.

Enligt Takala är vårdreformen i huvudsak en sparreform. Och det som främst borde utredas verkar vara vad tvåspråkigheten kostar inom vården... "i stället för att man bara med ögonen slutna fortsätter på samma sätt som förr."

Ilkkas chefredaktör efterlyser alltså ett pris på svenskspråkiga finländares huvud, ungefär på samma sätt som Sannfinländarna ständigt ska utreda vad asylsökande och invandrare kostar men inte alls är lika intresserad av vad andra grupper kan tänkas kosta.

Hon hävdar också att 200 000 finskspråkiga sydösterbottningar är precis lika rädda för att inte få vård på modersmålet som svenskösterbottningarna. För hur i all världen "skulle en enspråkigt svensk läkare kunna betjäna en enspråkigt finsk patient från Härmä?"

Det skulle alltså vara svårt att få vård på finska i Finland? Vimla av enspråkigt svenska läkare? Var då?

Rädsla ska alltid tas på allvar och det finns på finskspråkigt håll felaktiga föreställningar om språkkunskaperna på Vasa centralsjukhus. Fakta som att lite mer än hälften av Vasa centralsjukhus anställda har finska som modersmål och resten behärskar finska med varierande finess har svårt att tränga igenom barriären av fördomar.

Om det är så att en sådan här rädsla finns i finska Sydösterbotten så borde det också finnas förståelse för motsvarande rädsla bland svenskspråkiga österbottningar. Eller möjlighet att skapa en sådan förståelse, förutsatt att exempelvis regionens ledande tidning Ilkka vill det.

Uppenbarligen har det från Vasas sida kommit "trevare" om att Seinäjoki borde stöda fulljour i Vasa. Ilkkas taleskvinna verkar uppleva det som ohemult. "Det är svårt att vara sympatiskt inställd om man alltid blir den som måste lida", skriver hon.

Vårdreformen handlar från Ilkkas horisont alltså om att spara. Det skulle man göra genom att krympa ett sjukhushus med väl fungerande tvåspråkighet och bygga upp ett nytt sådant, antingen i Seinäjoki eller i Helsingfors. Var finns realismen och inbesparingsmöjligheterna i det?

I den tidning där chefredaktörens kolumn ingår finns också en text där statsminister Sipilä manar Centerns partifolk att dra försorg om dem som är mest utsatta. Det kan mycket väl vara en gammal, sjuk, enspråkig svenskösterbottning. Svenskösterbottningarna är inga politiska spelkort, fast det naturligtvis kan förkomma försök att använda minoriteten som sådana. Vi är människor som vill födas på modersmålet, dö på modersmålet i hemlandet.

Ledaren är uppdaterad den 2 december kl 21.45: Det finska landskapet Etelä-Pohjanmaa (med Seinäjoki som huvudort) kallades felaktigt Sydösterbotten i ledaren. Det ska vara Södra Österbotten, eftersom Sydösterbotten på svenska syftar på södra delen av landskapet Österbotten.