Årstiderna är obarmhärtiga mot väglaget och trafikanterna i Finland, och både själva trafiken som vädret tär på vägarna. Det behövs inte ens extremvintrar för att ställa till det.I torsdags samlades yrkeschaufförer och åkeriägare i Edsevö.

Enigheten var stor om att allt inte är som det ska.

Både Riksåttan och Kållbyvägen utgör i dag en trafikfara.

"Det här är en ohållbar situation. Det gäller inte bara oss, utan också ambulanser, brandbilar och skolbussar", säger Mats Käldström, en av initiativtagarna till mötet, i fredagens ÖT.

Käldström talar ut också på svenska Yles webbplats. "Vi upplever att det inte blir sandat eller saltat som det borde och korsningsområden för tungtrafiken är också ett stort problem."

– Överlag är Riksåttan och Kållbyvägen in till Jakobstad ibland så glashal så man får köra med tungan rätt i mun.

"Under de senaste fem åren har man inte skött vägunderhållet som man borde här, säger i sin tur busschauffören Jurjen Smedinga om Riksåttan mellan Karleby och Vassor.

Vi rår inte på årstiderna med vinter, halka och tjälskadade vägbanor, trafiklagstiftningen förutsätter också att varje trafikant anpassar sin hastighet till rådande förhållanden.

De ansvariga för vägunderhållet kommer ändå inte undan med att lägga skulden på trafikanterna.

Det hala föret kan vara livsfarligt vid vilken hastighet som helst. En buss eller ett långtradarsläp kan på hal sluttande vägbana komma på glid vid obefintlig hastighet.

Det kan få ödesdigra följder, och blotta rädslan för problemen då man ska svänga ut på vägbanan avhåller chaufförer från att ta rast då det är riktigt halt. "Du vågar inte köra in på en parkering för att vila eftersom du inte vågar köra ut från den. När du kör ut från den sakta och slirande riskerar någon att köra in i dig bakifrån innan du har nått upp i normal hastighet", säger Sven Kronholm som är lastbilschaufför från Ytteresse i ÖT-artikeln.

Torsdagens möte utlöstes av den tragiska olyckan för en vecka sedan där en långtradare och en tankbil frontalkrockade på riksväg åtta en bit norr om avtagsvägen till Norrby i Kronoby.

Olyckan uppstod då den ena föraren fick sladd på sitt släp, tappade kontrollen över lastbilen och körde in i en mötande tankbil. Föraren i tankbilen omkom i olyckan, den andra föraren skadades svårt.

En av de närvarande på torsdagens möte berättade att olyckan var nära att få en upprepning på samma plats dagen därpå, men att föraren som fick sladd till all lycka inte hade någon mötande trafik den gången.

Långtradarfolkets kritik kan – utöver de allmänna synpunkterna på hur besparingarna slagit in – sammanfattas i två punkter.

• Saltningen kommer i gång alldeles för sent. "Det är morgontrafiken de borde sätta vägarna i skick för", säger stockbilsföraren Tomas Hagnäs i ÖT.

• NTM-centralerna har inte tillräckliga resurser att kontrollera hur de entreprenörer som i praktiken ansvarar för vägunderhållet.

Besparingar i vägunderhåll och reparation av vägar är dumsnålt sparande som kostar människoliv.

Kostnaderna för en enda allvarlig trafikolycka – helt frånsett det mänskliga lidande som är den främsta konsekvensen – är flerfaldiga i jämförelse med de slantar man sparar genom att dra ned på vägunderhållet.

Också vi vardagstrafikanter har all anledning att dela yrkeschaufförernas oro.