De olika förvaltningssektorerna i Karleby minskar på sina kostnader. Samtidigt höjs skatter. Men det räcker med nöd och näppe för att få en budget som ska ge ett litet överskott. Målet har varit att skuldsättningen inte ska öka. Det målet missar man även om ökningstakten nu avtar betydligt i och med att investeringsbudgeten är mindre än vanligt.

Situationen bekymrar förstås beslutsfattarna. De bjuder invånarna på skattehöjningar och ingrepp i servicenivån utan att kunna vända skutan. En tvär inbromsning ser det i varje fall ut att bli. Nästa år hoppas man kunna bereda en budget som gör det möjligt att minska på skuldbördan.

I praktiken borde budgeten visa ett överskott på 20 miljoner euro för att ekonomin ska kunna ­betraktas som sund.

Den uppkomna situationen har till stora delar naturliga förklaringar. Under flera år har kommunerna fått bära en del av ansvaret för statens sparåtgärder. Också staten måste bryta skuldspiralen. Skuldsättningen i Karleby har i betydande grad påverkats av att man haft många stora skolbyggen och andra fastigheter som tidigarelagts på grund av problem med inomhusluften.

Till detta kommer att befolkningsmängden ökar. Det ställer givetvis mera krav på service­produktionen.

Någon överraskning borde situationen inte heller vara för de politiska beslutsfattarna. De har ­varit medvetna om vilken kurs man haft. I samband med budgetbehandlingarna har politikerna nästan unisont nynnat på klagovisor. De konkreta besluten har man däremot lyckats skjuta på framtiden. Nu är de mera eller mindre ställda mot väggen.

I årets debatt har samkommunen Soite stått i skottgluggen. Soite har hand om social- och hälso­vården från och med årsskiftet. Karleby och de ­andra medlemskommunerna köper tjänster av ­Soite och betalar enligt användning. I sin budgetering har Soite haft en ram på 2,5 procent. Kostnadsökningen är betydligt högre än i stadens egen verksamhet.

Från Soites sida hänvisar man till att man trots allt fått ner kostnadsökningen betydligt. Under­ de senaste åren har den årliga ökningen varit närmare­ 6 procent.

Den minnesgoda vet att vårdkostnaderna bekymrat beslutsfattarna under många år i rad. Stramare budgeter har lett till större tilläggsanslag på höstkanten.

Nu återstår att se om den nya organisationen lyckas med avsikten att hålla sig inom kostnads­ramarna. Nästa år får vi en försmak av hur den ­stora vårdreformen faller ut i praktiken. I diskussionen av vårdreformen har förhoppningen om att integreringen av primärvården och specialistsjukvården också kan bidra med kostnadssänkningar.­ Integreringen ska enligt planerna ge en effektivare vårdapparat. Stadens vårdkostnader är i för­hållande till hur man anlitar tjänsterna. Den bedömningen är nödvändigtvis inte politisk, utan styrs av de behov som uppstår. Behoven bedöms medicinskt.

Skolnätet fick som väntat en stor uppmärksamhet i fullmäktige. Många tvivlar på att stängningen­ av små skolor ger några stora besparingar. De ­besparingar som görs uppvägs att man riskerar den livskraft skolan ger närsamhället. En skola där eleverna känner sig trygga finns förstås på för­svararnas önskelista.

För den kommunala ekonomin är de närmast följande åren intressanta. Kommunens upp­gifter kringskärs. Samtidigt flyttas en del av skatte­intäkterna till staten som i sin tur kanaliserar dem till landskapen.

Det återstår också att se hur stor organisation kommunerna behöver i framtiden då uppgifter flyttats bort.

Skolväsendet blir i varje fall kvar och för en ­större relativ vikt. En förstärkning av kommunens livskraft är även ett av de stora uppdragen framtidens kommuner har.

För den offentliga ekonomin är självfallet syssel­sättningen avgörande. Skatteintäkterna är ­beroende på om folk har jobb och i längden köpkraft.

De reformer som nu pågår behöver draghjälp av ett ekonomiskt uppsving.