Det är trångt på gatorna i Jakobstad och ibland svårt hitta en parkeringsplats vid trottoarkanten. Samtidigt finns det gott om plats på avgiftsbelagda Maria Malm-planen för att inte tala om torgparkeringen som fortfarande gapar mer eller mindre tom.

Det brister någonstans mellan utbud och efterfrågan. Det ökade behovet av parkering är uppenbart. Det finns en rad uppenbara orsaker till det här läget.

• Vanan. Jakobstadsbor och inpendlare har vant sig vid att parkera gratis vid trottoarkanten och rentav flytta bilen vartefter man uträttar sina ärenden.

• Priset. Det kostar att parkera i under jord och på Maria Malm. Resonemanget är ”varför betala när jag kan parkera gratis”.

• Ribbskräcken inför det nya. Trots att det inte handlar om någon raketvetenskap att betala för sin parkering eller kräver någon fantom bakom ratten för att köra ner i torgparkeringen drar sig många för att göra det, kanske avskräckta av andra parkeringshus med svårmanövrerade ramper och trångt mellan bilarna.

I fredagens tidning kommenterade också stadsingenjör Harri Kotimäki situationen. ”Det finns ingen egentlig parkeringspolitik i Jakobstad och inga riktlinjer för hur vi vill ha det.”

Det viktigaste, menar Kotimäki, är att det finns tillräckligt med kundplatser för butikerna i centrum. ”Långtidsparkeringen ska ske någon annanstans än längs gatorna.”

Många var skeptiska och öppet kritiska när man tog beslutet om torgparkeringen, och de kritiska kommentarerna har inte tystnat sedan parkeringen togs i bruk.

Ändå var alternativen få när man skulle uppföra nybygget vid torghörnet. Torgparkeringen löste problemen med de lagstadgade parkeringsplatserna samtidigt som den gav möjligheter att reda upp parkeringseländet på Jakobstads gator.

Alla är betjänta av att så många bilar som möjligt parkeras på andra ställen än längs stadens gator. Det ökar trivseln, trafiksäkerheten och tillgängligheten för den som verkligen behöver stanna intill platsen man ska besöka.

Naturligtvis har han helt rätt, stadsingenjören, då han påtalar bristen på parkeringspolitik och riktlinjer. Den frikostiga gratisparkeringen har gjort bilisterna bortskämda.

Man har heller inte insett skillnaderna i behov mellan långtidsparkerare och dem som uträttar tillfälliga ärenden.

Torgparkeringen och Maria Malm kan lösa många problem, men måste paras med både piska och morot. Man är på rätt väg då man drar ned på tiden för fri parkering längs gatorna men kan på strategiska gatuavsnitt kortas ytterligare. Samtidigt måste man se över prissättningen för torgparkeringen. Speciellt långtidsparkeringen måste göras mer attraktiv.

För bilisterna handlar det om en attitydförändring. Färre bilar längs stadens gator gagnar alla.