Det uttalande republikens president Sauli Niinistö gjorde i samband med att han stadfäste lagen om jourreformen ändrar ingenting i strikt juridisk ­mening.

Ändå kommer markeringen antagligen att ­spela en stor och avgörande roll då jourreformen ska börja tillämpas i praktiken. Sauli Niinistö har i princip gjort allt som står i hans makt för att bana­ väg för en ur svenskspråkig synvinkel tillfreds­ställande lösning.

Presidenten fastslår bland annat att jour­tjänster kan flyttas från Vasa till Seinäjoki endast i det fall det finns garantier för att patienterna får vård på finska respektive svenska. Han betonar också tjänstemannaansvaret för att de språkliga rättig­heterna uppfylls.

Med andra ord kan statsrådet inte utfärda en verkställande förordning om jouren förrän det ­råder fullständig klarhet i hur dessa språkliga vårdtjänster ska ordnas. Enligt lagkloka kan det här till exempel bädda för fruktbara förhandlingar mellan centralsjukhusen i Seinäjoki och Vasa om hur jouruppgifterna ska fördelas.

Att de ansvariga i Seinäjoki påminns om tjänstemannaansvaret kan bidra till en för Svenska Öster­botten riktigt bra lösning. Det är ju inte ekonomiskt försvarbart att riva en fungerande språklig service i Vasa och bygga upp den i Seinäjoki.

Att presidenten gör egna tillägg i statsråds­protokoll i samband med stadfästning av lagar är förhållandevis unikt. Dels kan den finlandssvenska brevkampanjen ha spelat in, dels kan den ovanliga markeringen sättas på Niinistös statsmannakonto.

Niinistö är också själv jurist och hovrättsråd med en tidigare erfarenhet som ordförande för riks­dagens grundlagsutskott. Markeringen ger en finger­visning om att presidenten också i fortsätt­ningen kommer att hålla luppen på hur jour­reformen verkställs.

Den som hade hoppats på att presidenten skulle­ ha vägrat att stadfästa lagen om jourreformen har haft för högt uppskruvade förväntningar. En ­sådan vägran kunde ha lett till att riksdagen likväl ­hade godkänt den och att Niinistö skulle ha lidit en ­prestigeförlust.

Därför gäller det nu för Svenska Finlands folkting, SFP och svensktillvända krafter i de andra partierna att agera för en lösning som står i linje med de tunga markeringar presidenten har gjort.

Under veckan har både Peter Östman från ­Kristdemokraterna och Peter Knuts från Centern ­beskyllt SFP för överdriven språkhets i jourfrågan. Båda har talat i nattmössan.

Den som upplever att SFP har grävt ner sig i skytte­gravar i jourfrågan kan studera den opinions­mätning som Yle publicerade i går. Gallup­uppsvinget för SFP är större än någonsin, just tack vare att partiet har visat kampvilja i en ödesfråga för svenskan i Finland. Ökningen med 0,9 procentenheter till 4,9 procent är väljarnas betygsättning av SFP-ordförande Anna-Maja Henriksson för att hon i ord och handling har visat att hukandets tid är förbi för SFP:s del.

I den fortsatta kampen finns många verktyg att ta till. Om den kommande lösningen inte tillfredsställer kan finlandssvenskarna klaga till justitiekanslern eller så kan tio riksdagsledamöter göra anmärkning mot den föredragande ministern för brott mot tjänsteplikt.

Om en patient framöver upplever sig ha fått sjukvård på sämre villkor än andra som en följd av sitt modersmål kan patienten besvära sig till förvaltningsrätten och Högsta förvaltningsdomstolen.

Om HFD fastställer att det är helt förenligt med enligt finsk lagstiftning att diskriminera svenskspråkiga patienter på grund av deras språk har ­patienten sex månader på sig att klaga till Europadomstolen.

Om Europadomstolen konstaterar ett brott mot rättigheterna i Europakonventionen eller tilläggsprotokollen kan domstolen döma ut skadestånd, men den kan inte upphäva eller ändra den nationella myndighetens eller domstolens beslut eller dom.

Det är viktigt att hålla i minnet då vi diskuterar grundrättigheter. Någon draghjälp då det gäller själva jourreformen har finlandssvenskarna inte att vänta från europeisk nivå.

Det är läge att tacka republikens president för ett fint nyårslöfte!