På etiketten stod att finländarna hade fått valfrihet i ­vården. Samlingspartiet, som drivit frågan, visade upp en ­belåten min.

” Det är som en julklapp”, sa inrikesminister Paula Risikko (Saml) då regeringspartiernas förhandlingsresultat presenterades.

Från och med ingången av 2019 kommer det finländska ­folket att kunna välja vilken enhet som ska stå för vård­tjänsterna under det kommande året. Offentliga vård­centraler står i denna valfrihetsmodell på samma streck som aktörer från den privata vårdbranschen och tredje sektorn.

Därutöver kommer vi att få tillgång till två olika typer av servicesedlar. Den ena sedeln­ kan användas i det fall någon­ tjänst saknas vid den egna hälso­vårdscentralen, den andra berättigar till vissa former av specialist­ledd vård.

Också familje- och omsorgs­ministern Juha Rehula (C) är övertygad om att valfriheten blir en succé. Han förutspår att två tredjedelar av de pengar som omsätts inom vården kommer att cirkulera inom den valfria vården då väl marknaden fungerar.

Vid det här laget vet alla att valfriheten inte stod överst på österbottningarnas önskelista. Omfattande jour för Vasa­ ­centralsjukhus var det som österbottningarna hade demonstrerat för och som gav 3 000 individer en anledning att skriva­ brev till republikens president.

Men så är det också typiskt för vår tid att parti som parti­ framställer valfrihet i vården som en lyxvara som mot­tagarna borde ha förstånd att vara nöjda med.

Kan då österbottningarna göra något av den julgåva de fick?

Svaret är höljt i dunkel. Men helt klart är det skäl att syna­ den lösning som det privata läkarföretaget Doctagons vd ­Stefan Wentjärvi har presenterat. (ÖT 23.12)

Wentjärvi för fram ett sambolag vid namn Välfärds Ab för att trygga vården på två språk i Finland. Han pekar bland ­annat på de vårdfastigheter som blir kvar i kommunernas ­regi efter vårdreformen och som borde fyllas med vettig verksamhet.

Välfärds Ab kunde överta ägandet och i samma veva hitta­ intressenter som vill driva verksamhet i dem. I princip ­handlar det om en utvidgning och modifiering av den modell som har diskuterats för Malmska i Jakobstad.

Idén är helt klart intressant. Därför ligger det i ett österbottniskt intresse att tunga beslutsfattare deltar i det seminarium som ska hållas i Helsingfors den 12 januari.

De motgångar som svenskösterbottningarna stötte på i ­frågan om den omfattande jouren har gett ökad insikt om att en språkminoritet är förhållandevis maktlös på det natio­nella planet, i synnerhet om minoriteten inte är representerad i regeringen.

Därför gäller det nu att sätta energin på lösningar som kan skräddarsys för de egna behoven.