Henrik Lax, Mikaela Nylander och Ida Schauman är tre synliga SFP-företrädare för en legalisering av eutanasi.

Trion figurerade i offentligheten för några dagar sedan då medborgarinitiativet om en legalisering lämnades till riksdagen. SFP-frontfiguren Henrik Lax är rent av en av initiativtagarna till medborgar­initiativet.

I nyhetsartiklarna som behandlade medborgar­initiativet underströks synligt att Kristdemo­kraterna som parti är helt emot eutanasilagen. Med ­andra ord förmedlar massmedia en generell och förenklad bild av SFP som ett liberalt parti som är för aktiv dödshjälp medan KD i kraft av sin konservativa ideologi tar avstånd från eutanasi.

Det här en stor källa till bekymmer hos de lokala SFP:arna i Larsmo. SFP-avdelningen i Larsmo har sett sig tvungen att publicera hela två insändare för att visa att den är lika mycket emot aktiv dödshjälp som den lokala KD-gruppen och att KD inte har ­ensamrätt på kristendomen.

Att Kristdemokraterna i dag är det största partiet­ i Larsmo handlar knappast om att KD:s kommunala linje i skol- och dagvårdsfrågor skulle vara på något sätt överlägsen eller mycket annorlunda än SFP:s kommunala politik. De lokala SFP-krafterna­ är illa rädda för att de lokala väljarna i stället styrs av samvetsfrågor och att partiet lokalt lider av att SFP på det nationella planet profileras som ett ultra­liberalt parti.

Mycket möjligt har de rätt i sina farhågor. Det är inte bara en och två gånger som SFP:s ordförande har fått rycka ut till det så kallade bibelbältet efter en partikongress med könsneutrala äktenskap eller någon annan klassisk samvetsfråga på agendan.

Det här är ett stort dilemma och en sak som inte direkt underlättar partiets förmåga att hålla hela Svenskfinland samlat. De liberala och ultraliberala­ röster SFP suktar efter i storstäderna straffar sig i ett accelererande röstbortfall på den konservativa landsbygden i Österbotten.

Vilka blir konsekvenserna i förlängningen?

Jo, om de lokala väljarna i kommunalvalet styrs av känslor och samvete i stället för hur partierna­ resonerar i kommunapolitiska frågor kan KD ­komma att fortsätta att gå fram på SFP:s bekostnad. Det betyder också att SFP får en mindre relativ tyngd i framtida landskapsfullmäktige.

Ur en SFP-synpunkt är det här en olycklig utveckling, speciellt som Österbotten utgör det enda landskapet i vilket partiet i fråga har en utsikt till någon form av starkare maktposition. Dragkampen mellan SFP-liberalismen och KD-konservatismen riskerar med andra ord på att försvaga SFP i det som kan uppfattas som partiets absoluta kärnområde.

Det är betydligt farligare än att tappa röster i marginalerna. Att SFP i det senaste riksdags­valet vann terräng hos samerna i norr och hos finsk­språkiga i södra Finland är ingen större tröst för ett parti som står och faller med sin finlandssvenska intressebevakning.

Fenomenet kan också granskas mot forskaren­ ­Jari Stenvalls syn om landskapsfullmäktige som den tunga maktpositionen. I och med att vården överförs till landskapsnivån kommer kommunal­politikern framöver att betraktas som en B-­politiker (Pohjalainen 19.2).

Kommunalpolitiken och -politikerna kommer med andra ord att minska i status efter att land­skapen har fåtts på fötter. Det betyder att det blir en maktförskjutning mellan partierna.

SFP:s möjligheter att jobba för svenska frågor­ hotas också av den konflikt som är under upp­segling i Kronoby. Rörelsen Pro Kronobys budskap­ om närvård i Karleby är enklare och rakare än det angelägna och mer långsiktiga budskap SFP för­söker föra fram om vikten att hålla landskapet ­Österbotten samlat.

SFP:s räddningsplanka i det instundande kommunal­valet kan bli det generella hot som i dag är riktat mot svenskan i Finland. Normalt brukar SFP göra goda val under tider då svenskan och finlandssvenska strukturer är hotade.

Men vad är normalt i dagens värld? Inte speciellt mycket.

Tvärtom lever vi just nu i tider med stor politisk turbulens och otrygghet, såväl på den kommunala som på den nationella och internationella arenan.