Vintern är på väg att övergå i vår och vi står inför den tidpunkt ("kevään korvalla") då Timo Soini lovat meddela huruvida han vill fortsätta som ordförande för Sannfinländarna eller inte.I kulisserna lurar redan – minst – en utmanare. Europarlamentarikern Jussi Halla-aho har meddelat att han "överväger" att ställa upp som ordförandekandidat vare sig Soini vill fortsätta eller inte.

Sittande ordförande Soini genomgår med säkerhet en svår inre kamp – att vara eller inte vara?

Soini var lärjunge till Veikko Vennamo i Landsbygdspartiet, på vars ruiner han var med och skapade Sannfinländarna och har lett partiet nästan sedan det grundades 1995. Soini tog över efter Raimo Vistbacka 1997 och var den som förde partiet till skrällsegern 2011 och in i regeringen 2015.

Valet och regeringsförhandlingarna 2015 placerade Soini på baksätet i Utrikesministeriets Audi, och där tycks han trivas – enligt en del av Sannfinländarna i så hög grad att han försummar sitt partifält.

Hur som helst är Sannfinländarna Timo Soinis livsverk. Anser han faktiskt tiden mogen att ge över det åt någon annan?

Timo Soini fyller 55 i vår, har lett sitt parti i 20 år och lyft det från en försumbar grupp i riksdagen till ett av de stora partierna och in i regeringen, och fått smaka maktens sötma som utrikesminister. Den senaste tiden har visat upp en Soini långt från den slagfärdiga slingerbult han var som oppositionspolitiker. Han har tvingats svika en rad av de centrala teser som gav Sannfinländarna skrällsegern för snart sex år sedan.

Soini har fått erfara att regeringsansvaret tynger och att politik hela tiden handlar om att kompromissa. Som tredje hjulet i en borgerlig regering med en tuff agenda är det speciellt Sannfinländarna som fått svika många vallöften.

Det har kanske Soini begripit, men inte partiets anhängare då Sannfinländarnas stöd enligt opinionsundersökningarna nästan halverats sedan riksdagsvalet 2015.

Soini har också dragits med ohälsa. Han skulle med goda skäl kunna dra sig tillbaka som partiets hedersordförande.

Men vill han det?

Sannfinländarna är, som ett visst annat parti brukade kalla sig, "mer än ett parti" – men då med betoning på "ett".

Sannfinländarnas rötter finns djupt i den Vennamoitiska myllan, missnöjet med "herrarna i Helsingfors" och en strävan att ge "det bortglömda folket" en röst.

Timo Soini själv personifierar den här fåran i partiet.

Vid sidan av den fåran har vi flygeln som präglas av nationalism och främlingsfientlighet där de mest extrema representanterna tassar någonstans i utmarkerna av vad som är lagligt och ibland klart överträder de gränserna.

Frontalfiguren Jussi Halla-aho "överväger" alltså att ställa upp i ordförandevalet, rentav så att han är beredd att utmana sittande ordförande.

Halla-aho är långtifrån chanslös om det blir en tvekamp med Soini, hans stöd ligger inte långt under dennes, och om det blir ordförandeval har en hungrig utmanare ett bra utgångsläge mot den trötte mästaren.

Detta inte minst på grund av partiets stadgar.

Alla partimedlemmar är röstberättigade på partidagen och får delta i valet av ordförande. Det innebär att den kandidat som lyckas mobilisera fler anhängare till sommarens partidag i Jyväskylä utgår med segern.

Det kan enligt resonemanget här ovan klart gynna utmanaren.

Om nu inte Soini kastat in handduken redan innan matchen börjat. Frågan är huruvida Soini vill riskera prestigeförlusten av att slås ut av en utmanare eller väljer en hedersam reträtt i stället för att gå en tuff match.

Ett ordförandeskifte måste ändå komma förr eller senare, det är lite svårt att tänka sig att Soini skulle palla för en match som partiledare i ytterligare ett riksval.

• Det blir presidentval 2018 och riksdagsval året därpå. Presidentvalet kan Soini ännu tänkas genomleva, men hans roll i ett kommande riksdagsval skulle te sig märklig.

Då kan en nyvald ordförande som kanske till och med tagit sitt parti ut ur regeringen med betydligt högre trovärdighet driva en aggressiv valkampanj.

Ponera att Halla-aho inte bara slår ut Soini utan också vill ta hans plats som utrikesminister – vad händer då?

• Alternativ 1: Regeringen spricker då de övriga partierna inte accepterar en rasismdömd utrikesminister.

• Alternativ 2: Sipilä får nog av Sannfinländarna och tar in ersättare.

Förmodligen är Halla-aho ändå tillräckligt smart för att inse att denna totala utmanövrering av Soini vore dödskyssen för Sannfinländarna som parti ens av medelstorlek.

Mer än hälften av partifältet och de som röstat på Sannfinländarna torde stå bakom den gamla huvudfåran av en röst för det bortglömda småfolket, och solidariska med den gamle ordföranden betacka sig för vidare samarbete och stöd.

Det skulle skicka partiet tillbaka i riksdagens knatteliga.

Också om Halla-aho agerar försiktig general efter en eventuell seger är frågorna många. Ställer sig de traditionella Sannfinländarna bakom hans mera hårdföra linje? Kan han vädja till massorna som den jovialiske Soini? Vem fyller det vakuum som uppstår om Sannfinländarna decimeras starkt?