De grönas nya partiledare Touko Aaltos har betonat samarbetsförmåga med alla i det politiska fältet.

– Det finns ingen bild av att Aalto skulle rikta sig till Samlingspartiet eller Vänsterförbundet, sägerJenni Karimäki på Centret för riksdagsforskning vid Åbo universitet.

Hon säger att det inte finns någon betydande linjeskillnad mellan Aalto och den förra partiledaren Ville Niinistö. Niinistö kunde inte fortsätta eftersom en person kan leda partiet i högst sex år i streck enligt partiets stadgar.

– Aalto har betonat att han vill se miljöfrågorna påverka hela den politiska agendan kraftigare, säger Karimäki.

Karimäki tror att Aalto skiljer sig från Niinistö främst när det gäller stilen.

– Aalto kanske utgår rent från sakfrågor och jag vet inte hur mycket han kommer att använda känslosidan i sin kommunikation.

Helsingfors vs resten av Finland

Ordförandekampen spåddes på förhand bli tajt, men Aalto vann till slut över Emma Kari med klara siffror i den sista rösträkningsomgången, 3 489–2 111. Karimäki säger att den klara segern ger Aalto en bättre utgångspunkt.

– Det här var ett tydligt bevis för att man inte kan förutspå utgången i medlemsomröstningar genom opinionsmätningar. Skillnaden mellan Aalto och de övriga var klar och det blev ingen tuff kamp.

Vid sidan av universitetsstäderna hade grannkommuner till storstäderna en stor betydelse i De grönas seger i kommunalvalet. Partiet gick fram delvis också i glesbygden.

Karimäki tror att uppställningen mellan storstäder och små och mellanstora städer påverkat ordförandevalet. Aalto ledde De gröna till största parti Jyväskylä och sågs som en motkraft till helsingforsarna Emma Kari och Maria Ohisalo.

– Man kanske tänker att Aalto har en känsla för hurdan kommunalpolitiken kan vara i lite mindre städer. Genom valet av Aalto ville man stöda en ordförande som kommer från en stad där

– De gröna går starkt framåt, säger Karimäki.