Det handlar om ett stort framsteg. 1980 var antalet tonåringar som inte fått någon utbildning dubbelt så stor.

Att eleverna lär sig något är ändå inte garanterat. Många barn kan inte ens grundläggande saker som att läsa och skriva. Enligt The Economist kan till exempel hälften av alla indiska nioåringar inte lösa vad 8 + 9 är. Hälften av alla tioåringar klarar inte av att läsa en text som är skriven för sjuåringar.

Indien har fler skolelever än något annat land, 260 miljoner, så att ha kunniga barn vore särskilt viktigt för landet. Cirka 13 procent av Indiens befolkning är tonåringar.

Låg kompetens och arbetsmoral bland lärare

Indien använder sammanlagt 2,7 procent av landets bruttonationalprodukt på utbildning, vilket inte är en stor summa i jämförelse med andra u-länder.

Försöken för att förbättra utbildningssituationen i landet har varit många under de senaste åren. De ekonomiska satsningarna på skolor har ökat med 60 procent mellan 2011 och 2015. Men en stor del av budjeten används på ett ineffektivt sätt.

Det största problemet med Indiens skolsystem är ändå inte finansieringen. Enligt Economist är en av orsakerna bristande kompetens hos lärarna.

En fjärdedel av lärarna skolkar varje dag. Man tar långa "sjukledigheter" som i själva verket är semestrar eller ledigheter för att föra politiska kampanjer till förmån för ett lärarförbund. Förbundet har fått mycket makt och har bland annat lyckats fördubbla lärarnas löner under de två senaste löneförhandlingarna. Det har lett till att vissa lärare till och med betalat mutor för att få en arbetsplats.

Även om lärarna vore på plats skulle det inte heller lösa hela problemet. Lärarutbildningarna i landet är svaga och få lär sig att hantera en klass rätt. År 2011 införde indiska regeringen prov för läraraspiranter, men de var alldeles för svåra. Vissa år klarade 99 procent av sökandena inte av provet.