– Vi ska inte långt. Allt är så litet här, säger min guide Jani och ler.

Det stämmer rätt bra. Efter bara en timmes bilfärd från flygplatsen utan­för huvudstaden Ljubljana är vi framme vid landets främsta turistmål Bledsjön. Därmed har vi rört oss från centrala delen av landet till dess nordvästra hörn.

Anblicken överträffar alla de foton jag tidigare har sett av sjön. Den turkosa vattenspegeln, den lilla ön med sin barockkyrka, de magnifika bergslandskapen runtom och borgen Bled uppe på en lodrät klippa är svåra att fånga på bild samtidigt.

Det orörda Slovenien håller just nu på att upptäckas av världen. Turister strömmar till från när och fjärran. Klokt nog är myndigheterna noga med att inte överexploatera området. Till exempel är nybyggnationer vid stränderna förbjudna.

Till Bleds berömda kyrkoö kan man åka med en flatbottnad roddbåt, kallad ”pletna”. Männen som ror dem tillhör släkter som haft yrket i flera generationer. Framme vid ön finns en trappa med 99 steg som leder upp till Mariakyrkan, vilken är mycket populär för vigslar. Enligt traditionen måste brudgummen bära­ bruden uppför alla trappstegen.
Jani är inte oroad över att turismen ska ta över.

– Vi slovener föredrar Bohinj, en ännu vackrare sjö bakom bergen där.

Från sjön är det inte långt till Kranjska Gora, skidorten i det vackra Alperna nära gränsen till Italien och Österrike. Bergslandskapen på vägen är oerhört dramatiska. Skogarna är stora och kända för att vara rika på björn och hjort.

En bit upp i bergen kommer Jasnasjön som en överraskning. Den har smaragdgrönt vatten, vita stränder och även en strandbar, alltsammans omringat av höga spetsiga bergstoppar som molnen nosar på.

Kring sjön råder liv och rörelse. Ständigt passerar cyklister och vandrare på väg mot högre höjder, så även vi, nämligen till Vrši-passet på 1 600 meter. Där möts vi av sagolika vyer över Triglavski, den stora­ nationalparken.

På andra sidan bergspasset följer smått magiska dalar med forsar i klara turkosa­ toner. Dalarna mynnar ut i den plötsligt uppdykande vin­regionen Goriska Brd, som både smakar och ser ut som Italien. Inte konstigt eftersom Italien ligger så nära att vi åker in i landet vid ett tillfälle, då rakaste vägen löper över gränsen.

Området, som kallas Collio på italienska, utmärks av slott på bergstoppar och av sluttningar som liknar gröna veckade lakan. Vi övernattar på herrgården Gredic som har en alldeles utmärkt restaurang och besöker nästa förmiddag vinproducenten Movia. Denna vingård drivs av den passionerade Ales Kristancic. Han beskriver sina vinplantor som ”egna personligheter” och menar att vin är koncentrerat liv. Efter att stolt ha öppnat ett av Movias förnämliga cabernet sauvignon med en väldigt lång ton av svarta vinbär slår han ut med armarna och säger:

– Vin är ju inte alls en dryck för kroppen utan för själen. Smaka nu!

Visst är Slovenien litet. Just därför ligger höjdpunkterna på rad. På väg ned mot Adriatiska havet gör vi en visit hos stuteriet Lipica, varifrån de världsberömda vita lipizzanerhästarna härstammar. I fyrahundra år har man framavlat de påtagligt lugna och människovänliga hästar som ännu används av den spanska ridskolan i Wien.

Att närma sig dessa fridfulla­ djur, besöka originalstallet från 1600-talet och ta en tur ut bland väglösa kullar i en vagn förspänd med två lipizzaner blir självfallet en minnesvärd eftermiddag.

Mot kvällen är vi framme vid havet. Sloveniens Riviera är inte lång, men liksom landet självt innehållsrik. Vi sover över i Portorož, landets enda riktiga badort med hotell, nattklubbar, restauranger och kasinon vid en havsvik som man delar med Kroatien.

Grannstaden Piran alldeles intill känns mer originell. Läget på en smal udde ger staden ett speciellt utseende. Med anor från medeltiden myllrar Piran av intressant arkitektur, främst från den venetianska tiden.

Zoom

Piran är den vackraste och mest historiskt anrika av Sloveniens kuststäder. Foto: Anders Pihl



Nere längs strandpromenaden råder loj Medelhavsstämning. Badklippor, kaféer och restauranger är fulla med folk som njuter av den heta sommarkvällen.
Nästa dag besöker vi de historiska saltfälten utanför Piran. Här producerar man än i dag och alltsedan 800-talet salt för hand helt utan maskiner. Samtidigt är fälten en fågelskådningsplats av rang. Över 300 fågelarter noteras årligen.

Vi vänder inåt landet och kör till den omtalade Postonjagrottan. Detta är en av Europas största grottor och den enda i världen som kräver en hisnande tågfärd på två kilometer genom bergrummen för att nå de mäktigaste grottsalarna, där konserter ibland ges inför flera tusen personer.

Vi hinner också med den unika borgen Predjama, som gömmer sig i en trakt inte­ många skulle hitta till om det inte vore för byggnadens osannolika läge i ingången till en jättegrotta som den är sammanbyggd med.

Resan avslutas i Ljubljana, den kanske mest behagliga av Europas huvudstäder. Då den lilla stadskärnan till största delen är avstängd för biltrafik, kan jag med ett ovanligt lugn gå runt och beundra stadens många äldre byggnader och vila emellanåt i tystnaden på något av de talrika kaféerna. Den tillbakalutade stämningen är stadens självklara huvudattraktion.

Men missa för all del inte loppmarknaden på söndagar längs floden Ljubljanica, ett måste för prylälskaren.

Zoom

Loppmarknaden på söndagar längs Ljubljanica-floden i Ljubljana är ett måste för prylälskaren. Foto: Anders Pihl