Att nu komma med förutsägelser om hur det ska gå i riksdagsvalet 2019 är som att ge en prognos för midsommarvädret nästa sommar. Sällan eller aldrig har en regering vilat på en så lös grund som nu men samtidigt kunnat klamra sig vid makten.

I den senaste valbarometern som Yle publicerade­ i veckan skedde det vi förutspådde på denna plats i juli, De gröna har gått om Centern och ligger nu tvåa efter Samlingspartiet som tycks kunna gå skade­löst genom den här regeringsperioden och parkerat ovanför 20-procentstrecket.

Centern förbättrade sitt resultat marginellt jämfört med mätningen i juli men ligger med 17,3 procent klart under valresultatet på 21,1 procent och eoner från toppnoteringen i januari 2015 – före ­valet alltså – då stödet låg på 26,0 procent.

Då Blå riksdagsgruppen (som tycks ha väldigt svårt att ens bestämma sig för vad man ska kalla­ sig) får ett stöd på bara 1,6 procent har Samlingspartiet med sina 20,8 procent större stöd än Centern och Blå riksdagsgruppen.

Samtidigt verkar Samlingspartiet och Centern ha allt svårare att komma överens. Statsminister ­Juha Sipilä (C) står fast vid att det inte finns utrymme för skattelättnader medan finansminister Petteri ­Orpo vill se lättnader för att kompensera konkurrenskraftsavtalet.

Ändå försäkrar herrar Sipilä och Orpo att det inte föreligger några meningsskiljaktigheter.

I måndags höll organisationen bakom Blå riksdagsgruppen möte i Esbo och gjorde ansatser i att presentera sin politiska profil, bland annat genom att kräva att den så kallade solidaritetsskatten ska uppbäras också efter utgången av detta år.

Nu verkar Centern snuva Blå på den karamellen­ då man som största regeringsparti går ut med samma­ budskap.

”Det passar oss absolut inte att man skulle lätta på beskattningen enbart för höginkomst­tagare och beskattningen för de andra skulle fort­sätta som förr. Om det finns utrymme för skattelättnader ska de riktas in på låg- och mellaninkomst­tagare, säger­ Sipilä i HS (16.8).

I samma tidning säger vice­ordföranden för Samlings­partiets riksdagsgrupp Jukka Kopra att man borde hålla fast vid regerings­programmet och lätta på solidaritetsskatten, medan­ ord­förande Orpo­ själv ännu inte tagit ställning till frågan i ­offentligheten. Samtidigt laddar ­alla upp inför ­presidentvalet som väntar om hörnet om mindre än ett halvår.

Först ut i racet var Centerns Matti Vanhanen vars kandidatur slogs fast redan på partidagen i fjol somras.

Förutom de förväntade konkurrenterna från de gamla partierna utmanas Vanhanen också av trefaldige Centerkandidaten Paavo Väyrynen, partiets­ hedersordförande som nu samlar namn för att ställa upp som kandidat för en löst samman­hållen grupp på väg att bli ett nytt parti. Så länge Medborgarpartiet inte är registrerat måste man samla minst 20 000 namn på en medborgaradress för att ställa upp sin presidentkandidat.

Det finns ett rapporterat missnöje med och stilla­ uppror mot ordförande Sipilä i Centerleden, och Väyrynen står för många värderingar kritikerna också pläderar för, traditionell Centerpolitik i Santeri Alkios tradition, EU-kritik och nationalism.

Om Väyrynen lyckas få ihop de 20 000 namnen kan han allvarligt nagga Vanhanens stöd i kanten.

Hur länge ska Centerledningen tolerera Väyrynens dubbelspel? Problemet är att det bara är lokal­avdelningen som kan avskeda en medlem, och det vill Väyrynens avdelning i Keminmaa inte göra. Partiet kunde utesluta hela avdelningen med ökad upprorsrisk i spåret. Centerns sits är inte lätt.

Det ska också mycket till om någon ur Blå riksdagsgruppen återfinns i riksdagen efter nästa val. Rörelsen verkar ha marginaliserats helt och hållet.

Då det omdanade Sannfinländarna samtidigt ömsat skinn för ett bli ett renodlat nationalist­parti borde SDP vädra morgonluft och ta platsen som ­ledande oppositionsparti, men tycks helt ha tappat­ styrfart med en kurva som stort sett pekat nedåt sedan i april.

Sannfinländarna tycks ha hejdat fallet, men är ändå långt från de stora skrällarna i de två före­gående valen.

Mot den här bakgrunden är det svårt att se vilken konstellation som kunde träda till efter regeringen­ Sipilä.