Eirik Granqvist säger att de fällda djuren var typiska varghybrider, det vill säga en korsning mellan varg och hund. Han kommer att agera i rollen som försvarets sakkunnigvittne i den kommande rättegången. Men Granqvist är själv mest förvånad över alla de märkliga turer som har föregått rättegången. Bland annat har han själv suttit timtal i vad han uppfattar var ett regelrätt polisförhör. Han är också förbryllad över att myndigheterna har förstört djurkroppar och -skinn som kunde ha använts som bevismaterial i rättegången. Det hela började med att Eirik Granqvist fick en förfrågan från de brottsmisstänkta Perhojägarnas advokatbyrå i Rovaniemi. Byrån ville ha en oberoende bedömning av kvarlevorna. Granqvist tackade ja, men det dröjde till april 2013 innan han gavs klartecken att besöka Evira i Uleåborg. Väl där märkte han att kranierna efter de fällda djuren var det enda som fanns kvar. Resten hade bränts. Men i och för sig behövde Granqvist inte titta länge på kranierna förrän han kunde fastställa att bytet hade varit varghybrider. Äkta varg har betydligt mer utrymme för de kraftiga käkmusklerna, likaså är nosen längre. Granqvist skrev ett intyg på vad han hade sett och trodde att saken i och med detta skulle vara utagerad. Under sommaren 2013 nåddes han av rykten om att han skulle bli inkallad på förhör. Granqvist bedömer att ryktena planterades ut i syfte att få honom att dra tillbaka utlåtandet. Då Karlebypolisen ringde och bad honom infinna sig till förhör på Borgå polisstation insisterade han på ett hembesök. Begäran avslogs och Granqvist blev tvungen att sitta tre timmar framför videokamera på Borgåpolisen och besvara rutinfrågor om undersökningen. – Jag fick läsa förhörsprotokollet, men nekades en kopia av det. Är det så här man behandlar expertvittnen i Finland, frågar sig Granqvist. Efteråt kontaktade han den nyligen pensionerade viltforskaren Kaarlo Nygren i Ilomants för att få en äkta vargskalle att jämföra med de foton han hade tagit på kranierna i Uleå-borg. Kaarlo Nygren och Kaj Granlund i Lestijärvi har i sin tur skaffat fram en rysk analys som påvisar ett släktskap mellan de nyligen skjutna Perho-?djuren och de vildhundar som sköts i samma område år 1994. Om det räcker som rättsligt bevis för att de nu aktuella Perhodjuren inte var renrasiga vargar återstår att se. Eirik Granqvist säger att enbart ett dna-test inte är tillräckligt för att fastställa om ett djur är en varg eller en varghybrid. – Ett dna-test måste alltid kompletteras med en morfologisk undersökning av djurens anatomi. Därför är det förödande att våra myndigheter har förstört bevismaterial, säger han. Eirik Granqvist hamnade i polisförhör i egenskap av sakkunnigvittne i Perhodramat.