Uppgiften levereras av en falang finländska naturvetare som är starkt kritisk till den officiella Vilt- och fiskeriforskningen i Finland och dess syn på varg. Enligt den officiella vargforskningen i Finland finns det bara någon enstaka varghybrid i vårt vargbestånd. Det här är uppgifter som den kritiska falangen inte tror på. I denna kritiska falang ingår personer som Eirik Granqvist i Borgå, Kaarlo Nygren i Ilomants, Kaj Granlund i Lestijärvi och den pensionerade rovdjursforskaren Erik S Nyholm i Tohmajärvi. Massvis med material om varghybriderna cirkulerar på webben. Kaj Granlund har sammanställt ett gediget kompendium vid namn ”Från gråvarg till hybrid” som beskriver hur man ser skillnad på en äkta gråvarg och en korsning mellan hund och varg. Framför allt känns den äkta vargen igen på sin långa kropp, sitt lågburna huvud och en bitkraft som vida överstiger hundens. Därför kan man enligt denna falang enkelt göra skillnad på en varg och en hybrid genom att titta på kraniets utrymme för käkmuskulaturen. Den officiella Vilt- och fiskeriforskningen hävdar att DNA-prover har visat att de flesta vargar i våra skogar är äkta vara. Till exempel visade DNA-test vid Uleåborgs biologiska institution i det aktuella Perhofallet att alla tre fällda vargar var individer som tillhör det vilda finländska vargbeståndet. Uppgifterna bestrids av den kritiska falangen, som menar att DNA -prover i sig inte utgör något bevis för renrasighet. Problemet verkar vara att den genbank vi har i Finland inte anses 100-procentigt säker då myndigheterna ska avgöra renrasigheten. – Jämförelsematerialet samlades inte in av riktiga vargforskare. Det samlades in av medhjälpare, säger Kaarlo Nygren, som är pensionerad från Vilt- och fiskeriforskningsanstalten där han huvudsakligen jobbade med älgforskning. Enligt gällande bestämmelser i Finland är hybrider djur som bör avlivas och samma krav finns i Bernkonventionen från år 1979. Därför har det för rättsprocessen i Perho stor betydelse om tjuvjakten gällde äkta varg eller hybrider som vi är skyldiga att rensa bort ur naturen. Den kritiska falangen utgår ifrån att någon i något skede har börjar korsa hund och varg i en vilja att avla fram en vargstam som anpassar sig till tätt bebyggda områden i Finland, Sverige och Norge. Granqvist vet att hybrider av den här typen användes av ryska gränsvakter redan under Sovjettiden. – På det sättet fick man fram en vakthund som var mycket vaksam, men som inte skällde. En äkta varg är en hunds naturliga fiende och därför är det inte ens att tänka på att hybrider skulle ha uppstått på naturlig väg, utan människans hjälp. Däremot kan en varg tänka sig att idka könsumgänge med en varghybrid. Om människan medverkar den första gången en varg korsas går resten som en dans. Den kritiska falangen oroar sig för att hybriderna snart tar över helt och att den äkta vargen trängs undan på våra breddgrader. Det här eftersom evolutionen favoriserar sådana egenskaper som hjälper vargen att leva tillsammans med människan. Går det på det sättet har den officiella Vilt- och fiskeriforskningen i Finland varit ett led i en naturvårdsfanatism som tar sikte på att utrota den äkta vargen. Kaarlo Nygren i Ilomants säger att man redan på basis av vargens beteende kan se att det handlar om en annan art. – En varg som stannar på gatan för att Helsingin Sanomat ska kunna fotografera den är ingen riktig varg, säger han. Kaj Granlund är bedrövad över att inte ens djurparkerna i Finland längre tillhandahåller äkta varg. I Ranua har han siktat något som troligtvis är en gråvarg. – Men det de kallar varg i Etseri är bara skräp, säger han.