Våren 2008 bakade Kari Natri sin miljonte pizza för Kotipizza. Han var med från början. När han öppnade en restaurang i Jakobstad i maj 1989 blev han den tjugonde franchiseföretagaren för Kotipizza i Finland. I flera år satt han också i koncernens exklusiva marknadsföringsgrupp. 1990-talet var en guldgruva. Vissa år gjorde Natri vinster på över 500.000 mark och kapitalet var minst sagt stabilt. År 1997 blev han vald till årets företagare och var den klart mest framgångsrika försäljaren inom hela kedjan. Sedan grundade koncernen sin egen partiaffär, Helsinki Foodstock. Allt ändrade över en natt. – Efter det gjorde jag nollresultat med samma försäljning som under de goda åren. Allt förändrades. Vi förlorade alla rabatter vi tidigare hade haft från dem vi köpte in av, säger Natri. Så här gick det till: Foodstock köpte in alla varor till koncernen och sålde dem sedan vidare till franchiseföretagarna. Priserna höjdes i regel inte, men alla årsrabatter från till exempel Koff gick rakt till Foodstock och inte längre till företagarna själva. Och den ödesdigra interna regeln infördes: företagarna får inte köpa ingredienser från andra ställen än Foodstock. Motiveringen var och är att allt (utom så kallade generiska ingredienser som exempelvis sallad) ska komma via Foodstock så att kvaliteten upprätthålls. Det här föll inte i god jord. Kari Natri och hans bror anmälde Kotipizza till Konkurrens- och konsumentverket (KKV) 2006. Kotipizza svarade till KKV att företagarna har möjlighet att köpa varor från andra leverantörer ”om de kommer överens om det med Kotipizza först”. Men enligt Natri var det i praktiken omöjligt att få till stånd ett sådant avtal. Ändå ansågs formuleringen så förmildrande att KKV inte fällde Kotipizza för försvårande av konkurrens. Men inköpssidan, som en gång varit franchiseföretagarnas styrka, hade blivit en ekonomisk börda. Den nya partiaffären ålade företagarna att betala åtminstone 14 olika löpande tilläggskostnader för sina leveranser. Varje månad. – Vi pratar om tilläggskostnader på åtskilliga tiotusentals euro per år. Det som följde blev en strid om inköpspriser. Bland annat Natri hade svårt att svälja den ostbit som Kotipizza matade honom med. – Osten, kan du tänka dig. Den ost vi tvingades köpa av koncernen var fem euro dyrare än den ost vi dittills hade köpt. Fem euro dyrare per påse. Det blev enorma tilläggskostnader för bara ost per år, säger Natri. Det här ledde till en av de mera nedtystade processerna i koncernens historia. Mellan juni och oktober 2010 lät Natri tre stycken av varandra oberoende utomstående livsmedelslaboratorier testa Kotipizzas ost och två jämförelseostar. Kotipizza motiverade prishöjningen på sin egen ost med högre kvalitet och bland annat högre kalciumhalt. Men rapporten som VBL fått ta del av visar att så inte är fallet. Faktum är att en av de andra jämförelseostarna hade avsevärt högre kalciumhalt och torrsubstanshalt än Kotipizzas. I all annan väsentlig mening var ostarna identiska. Och det är kanske inte så underligt. Samtliga tre testade ostar var tillverkade i Valios fabrik i Vaarala. Även alltså Kotipizzas ost. Ändå betalar företagarna ett högre pris för den. Natri beställde också ett opartiskt smaktest av livsmedelsexpertföretaget Foodwest i Seinäjoki. Målet var att avgöra om man kan känna skillnad i smak eftersom koncernen hävdade att deras ost är av högre kvalitet och smakar bättre. Testet gjordes i blindo av ett utomstående, opartiskt smakråd i oktober 2010. Rådet avsmakade Kotipizza-osten och ytterligare en ost. Där gick rådet bet. Foodwests rapport fastslog att det inte fanns några påtalbara smakskillnader mellan ostarna. Det här blev spiken i Natris pizzakista. 2011 fick han av koncernens vice vd veta att hans kontrakt inte förnyas när det löper ut 31 maj 2013. Han försattes också i ett års restaurangnäringsförbud av Kotipizza. Han blev, säger han, utspelad. – Kedjan förnyade inte min licens efter 24 års tjänst på grund av det där med ostarna och min kritik mot Foodstock. Jag hade aldrig några problem med själva franchisekonceptet men allt det andra började bli ohållbart. Jag var mycket bitter när kontraktet tog slut. Jag har under min karriär betalat 1,1 miljoner euro åt dem i royalty. Men Foodstock är en succé. År 2003 startades det ur ruinerna av ett fiskeriföretag. I dag har Foodstock 9 anställda och en omsättning på 38 miljoner euro. Vinsten i fjol var cirka 1 miljon euro. I veckan har det i media förekommit anonym kritik mot Kotipizzas anställningsavtal. Den har varit anonym eftersom företagarna ingår ett avtal om att inte offentligt diskutera kedjans ekonomi eller affärsverksamhet. Enligt de Kotipizza-företagare som uttalade sig anonymt i Helsingin Sanomat i tisdags leder ett avtalsbrott till straffböter på 100.000 euro. Inte heller Natri vill kommentera avtalen offentligt. – Den boten klarar jag mig utan.

Kotipizzas vd: Det beror på hur man räknar

Foodstock är inte dyr för företagarna, säger Kotipizzas vd. Han försvarar också valet av osten. Kotipizza ägs av Frankis Group. Frankis Groups vd Tommi Tervanen tillbakavisar kritiken som företagare riktar mot Foodstock. - Vi måste komma ihåg att inköpspriset på produkter från Foodstock är lågt. När ni övergick till Foodstock miste företagarna sina årsrabatter, säger de. Hur kommenterar du det? - De fick årsrabatt tidigare, ja. Vi har beaktat det i Foodstocks priser. Endera håller man priset på samma nivå och ger en rabatt eller bonus i slutet av året eller så sänker man inköpspriset och slopar rabatten. Det är hur man räknar. Men Foodstock har en mängd tilläggsavgifter för varje beställning. Här finns radfakturering, rullburstillägg, samlingsfakturatillägg, extra rullburstillägg ... de är åtminstone 14 stycken. - Det är sant. Jag förstår att det för företagaren kan kännas som många avgifter när man slår ihop dem. Men produktens pris i sig är inte högt. Därför köper även Subway från Foodstock. Och målet med Foodstock var och är att Kotipizza ska få de bästa råvarorna? - Det är riktigt. Även osten? - Det stämmer. Vår ost har högre kalciumprocent och torrsubstanshalt än andra. Jag har här en jämförelserapport över er ost och två andra. Enligt den så har en av jämförelseostarna, även den från Valio, högre kalciumprocent än er. Rätt mycket högre också. Detsamma gäller torrsubstanshalten. - Aha ... det kan vara. Men i vår ost ligger halten nära den rekommenderade mängden kalcium som en människa behöver få i sig per dag. Vi bedömer att den här mängden är bäst för våra konsumenter. - Och viktigast av allt är att vår ost fungerar bäst i vår ugn.