Det ska bli billigare att åka taxi. Konkurrens- och konsumentverket vill, med benäget stöd av trafikminister Henna Virkkunen (Saml), bryta upp det gamla kvoterade tillståndssystemet och öppna taxitrafiken för fri konkurrens – också vad gäller prissättningen. Om planerna blir verklighet kan vem som helst som visar upp den stipulerade yrkeskunskapen, är solvent och är välfrejdad medborgare beviljas tillstånd att köra taxi. Samtidigt skulle prissättningen bli fri. ”Reformen skulle ge mer flexibilitet, nya företagare, nya fordon samt kvalitet och service till olika priser”, säger enhetschef Mikael Nyberg i Kauppalehti (17.4). Han tror att resultatet kan bli 10–20 procent fler företagare, speciellt i storstäderna där efterfrågan är störst. I Helsingfors har man inte beviljat ett nytt taxitillstånd sedan 2010, nu finns det 80 hugade sökande efter 15 nya tillstånd. På Taxiförbundet är man föga förvånande mindre förtjust i förslaget. ”Förslaget kommer vid fel tidpunkt och i en svår situation”, säger förbundets vd Lauri Säynäjoki. Han pekar på några problempunkter: – Jourskyldigheten skulle försvinna, vilket skulle leda att man inte med säkerhet får en taxi vid alla tider på dygnet eller då trafiken inte är lönsam. – På landsbygden måste joursystemet omorganiseras. Jouren behövs också för sjuktransporter. – Den fria prissättningen kan leda till höga priser och avkall på kvaliteten. Säynäjoki talar naturligtvis för sin sjuka mor. Vem skulle nu frivilligt avstå en monopolställning med fastslagna priser och strikt såll för hugade konkurrenter om brödet? Men farhågorna kan inte viftas bort alltför lättvindigt. I Sverige avreglerades taxitrafiken redan 1990. Avregleringen gav fler bilar i trafik – i alla fall i storstäderna. Avregleringen har också gynnat konsumenterna – om man haft förstånd att sätt sig i en bil från en seriös åkare och försäkrat sig om priset innan man åker i väg. Priserna mellan företagarna kan variera kraftigt och det ankommer på konsumenten att välja rätt. Speciellt utländska turister har ibland tvingats betala astronomiska summor för en körning till flygplatsen. Kravet på att man ska vara en ”välfrejdad medborgare” har inte heller alla gånger varit minutiös, och många berättar också om äventyrliga färder med taxichaufförer som inte hittar vägen. I Finland är man medveten om de svenska problemen möter dem bland annat genom att bibehålla de krav på utbildning som gäller i dag. En taxiskjuts är dyr i Finland – men det är också bilarna och bränslet. Det finns ingen garanti för att fri konkurrens gagnar kunden eller att vi efter att ha släppt regleringen längre kan garantera taxitrafik också i glesbygden. Vi ska ändå inte kasta barnet med badvattnet. Också trafikminister Virkkunen är medveten om problemen och säger i Kauppalehti att reformen måste genomföras så att den ”beaktar kundens behov, tillgängligheten på tjänster och en rimlig prissättning i hela landet”. Om man verkligen kan förena Virkkunens ädla mål med lägre priser för konsumenten, bibehållen lönsamhet för företagarna och tryggad trafik i hela landet är ministern att gratulera för att ha lyckats med cirkelns kvadratur; den per definitivt olösliga uppgiften. Låt ministern och konkurrensmyndigheterna presentera en trovärdig kalkyl innan vi ger förslaget klartecken.