– I dag har vi drygt 40 svenskspråkiga gymnasier i Svenskfinland. Hur många, och hur pass svenska, gymnasier som finns kvar efter 2017 ­vågar vi inte ens gissa, säger Dan Johansson, ordförande för Finlands svenska lärarförbund, FSL. Lärarförbundet är samlat för ett två dagar långt fullmäktige sammanträder i Vasa. Gårdagens givna samtalsämne var reformerna inom andra stadiets utbildning. Regeringen vill skära bort 260 miljoner euro, varav 65 miljoner inom gymnasieutbildningen. Förslaget från Undervisnings­ministeriets arbetsgrupp är att ­antalet gymnasieanordnare minskas från cirka 280 till 190–170. Dessutom talas det om ett krav på minst 500 studerande per gymnasium. – I Svenskfinland är de allra flesta gymnasierna så små att man inte ens genom sammanslagningar mellan två eller tre gymnasier når upp till kravet på 500 studerande per enhet. Ett konkret exempel är Kristine­stad, Närpes och Petalax gymnasier. Närpes och Petalax har drygt 120 elever var medan Kristinestad detta läsår har 69 elever. Inte heller Korsholms gymnasium med sina drygt 200 elever når upp till gränsen. Vörå samgymnasium-idrottsgymnasium har 171 elever och drabbas dessutom ytterligare på grund av sin idrotts­inriktning. Redan nästa år ska stats­andelarna för specialisering inom gymnasieutbildningen halveras. Vasa gymnasium klarar trots sina 140 elever gränsen eftersom skolan har gemensam förvaltning med Vaasan lyseon lukio. Vasa övningsskola har en speciell position genom samarbetet med lärarutbildningen. Huruvida övningsskolan omfattas av kravet på 500 elever är oklart. FSL och Johansson ser flera faro­moment med de konsekvenser som nedskärningarna ser ut att få. Många mindre kommuner i Svenskfinland har problem med låg gymnasiebenägenhet bland eleverna. Om avståndet till gymnasiet blir längre lockar det knappast fler elever. Många gymnasier delar dessutom resurser med högstadiet, vilket gör att nedskärningarna påverkar även den grundläggande utbildningen. – En fara är att de timmar ämneslärare haft i gymnasiet faller bort. De ska kompenseras och då kanske vi får lärare som undervisar i ämnen de inte är behöriga i, säger Kerstin Ollandt, FSL:s fullmäktige­ordförande. Ett annat förslag är att utbildningen på andra stadiet endast får finansiering för tre år. Det betyder problem för till exempel elever som kombinerar studentexamen med något annat och därför studerar fyra år. Johansson konstaterar att distanskurser sannolikt får en större roll i framtiden. För de svensk­språkiga gymnasierna är det både bra och dåligt. – Vi är skeptiska till hur bra distanskurser är för de studerande med tanke på interaktionen med läraren och det sociala samspelet med klasskamraterna. Samtidigt inser vi att webbkurserna antagligen blir en förutsättning för att gymnasierna ska kunna erbjuda ett tillräckligt stort antal kurser. Tidtabellen för förändringarna inom andra stadiets utbildning är mycket snabb. Redan i höst ska Undervisningsministeriet föra diskussioner med utbildningsanordnarna och i augusti 2015 ska utbildningsanordnarna ansöka om nya tillstånd för att ordna utbildning. 2017 träder de i kraft. Johansson är bekymrad över uteblivna reaktioner på strukturomvandlingarna bland rikspolitiker. – Det har varit väldigt tyst i den här frågan. Kanske det beror på att utbildningen aldrig varit en stor politisk fråga hos oss.