Stämningen var som på en glad och uppsluppen byafest när omkring sjuttio gamla och nuvarande Jakobstadsbor träffades under Campus Allegros glastak. Såväl Late Jakob som Johan Ludvig Runeberg var på plats. En del har besökt Jakobstad varje sommar, men för någon är det första gången på tjugo år. Freddie Stén från Bennäs flyttade till Sverige på 60-talet. Med tiden återvände han allt mer sällan. Så mycket minnen av Jakobstad har han inte, på 50-talet var de tio kilometrarna från Bennäs in till stan ett äventyr. Men in på Jeppisgruppen halkade han i alla fall. – Utan den skulle jag ha åkt till Spanien i stället, men jag ångrar det inte. Lisa Lillqvist å andra sidan är en född Skatabo som återvänt till Jakobstad och Skata. Hon hittade gruppen via vänner och anslöt sig genast. På träffen har hon sett gamla klasskamrater, men också förvånansvärt många hon inte känner. – Den här Jeppisgruppen är nog toppen, säger Ingegerd Holmqvist-Savolainen. Fast hon själv bor i Vasa och inte kommer lika långväga ifrån som många andra var hon nyfiken på att träffa gamla bekanta. Hon tycker att gruppen varit väldigt positiv och tagit fram bekanta minnen och känslor. – Den gamla goda tiden, flikar Helsingforsbosatta Barbro Skutnäs i. Allt började med Facebook-gruppen. Grundaren Jan Wiik är född i Jakobstad, men utvandrade på 70-talet till Sverige. Varje sommar kom han tillbaka till ”sin stad”, men kände ändå att leden med bekanta glesnade och han tappade kontakten till staden. Wiik ville ta reda på mer om Jakobstad och skapade gruppen just i det syftet. – Det handlar inte bara om kunskap, det är också en känslomässig fråga, jag vill känna att jag hör till. För Wiik har det varit som att lägga pussel med minnen och kunskap. Han har inte själv haft alla bitar, men många andra har kunnat bidra. I dag, mindre än åtta månader senare har Jeppisgruppen nämligen 3 500 medlemmar. – Jag fick en oerhört positiv respons, långt positivare än jag någonsin trott, säger Jan Wiik. Gruppen har varit speciellt uppskattad av Jakobstadsbor som, precis som Wiik själv bor på annan ort. – Det är en väldigt stor kulturgärning, säger Margaretha Sundkvist som varit med om att ordna träffen. Det har stärkt våra rötter och skapat en gemenskap. Jan Wiik hoppas att Jeppisgruppen ännu kommer att växa och att människor fortsätter dela med sig av bilder, historier och reflektioner. Det behöver inte vara märkvärdigt, tröskeln ska hållas låg.