Det finns många djupt troende i vår region. Det är en av regionens styrkor och det ser vi i dynamiken omkring oss och på många håll i vardagslivet. Det gör också att vårt debattklimat kan bli känsligt, fast det egentligen inte ska behöva vara det. Det finns ett bra uttryck på finska ”sakerna grälar, inte människorna”. Debatten är en viktig del av vår demokrati och vårt välmående så länge vi minns att vi diskuterar varandras åsikter, inte varandra som personer eller tillhörighet till någon grupp, vare sig det gäller språk, etnicitet, funktionshinder, sexuell läggning eller trossamfund. Ordet ”tro” kommer sist i listan ovan, men den är precis lika viktig som alla de andra. En människas tro är något personligt, starkt och livsviktigt. Det kan vara fråga om en tillhörighet till en grupp eller också en stark individuell övertygelse som utgör en central del av en människas personlighet och livsval. Det finns en del djupt troende kristna i vår region som blivit illa berörda av skriverierna och debatten kring Pridefestivalen i Jakobstad. Det ska de inte behöva göra. I ÖT har debatten varit fri och flera olika synvinklar har lagts fram. Alla som känt ett behov av att få säga sin åsikt har fått komma till tals. Det hedrar debattörerna i vår region att man har hållit diskussionen på en saklig nivå där man kunnat vara skarp mot andras åsikter men inte tagit steget över gränsen till personliga påhopp eller kritik av till exempel tillhörighet eller tro. Om man kan efterlysa något i den debatt som förts är det eventuellt en gnutta mer tolerans. Det är ett fint ord som säger att vi accepterar varandra även om vi inte alltid tycker lika eller lever lika. Ordet säger också att vi inte ska stämpla och peka ut någon. I debatten ska vi fritt kunna föra fram vår åsikt om kyrkans roll i frågor som äktenskap och sexualitet så länge vi inte överskrider gränsen för tolerans mot våra medmänniskor. Gränsen går vid att kritsera och ifrågasätta hur andra människor är, lever och tror. Frågan om tolerans är viktig för oss finlandssvenskar. Vi kan förstå att man diskuterar att avskaffa den obligatoriska skolsvenskan och vi kan gå i svaromål mot de åsikterna. Men vi blir ledsna och kränkta om debatten vänder sig mot oss, vårt språk, våra seder och vår samhörighet. Tyvärr händer det alltför ofta, och den som utsatts för intolerans bör ju rent logiskt inse betydelsen av att se, förstå och låta bli att döma. Det är väldigt ledsamt att det finns troende kristna i vår region som känner att toleransen inte gäller dem. Att debattens vågor stundom varit så höga att man ifrågasatt deras rätt till något så värde­fullt som deras djupa personliga övertygelse och deras värderingar. Det borde vara solklart. Ingen har rätt att ifrågasätta en annan människas förhållande till sin Gud och hur man lever i enlighet med det. Så länge ens tro inte gör en inskränkt mot andra människor eller gör att man dömer medmänniskor i stället för deras åsikter, är den värd all respekt, förståelse och, än en gång, tolerans. Varför ska vi göra det så svårt för oss? Vi ser en värld omkring oss med orättvisor, lidande och förtryck. Människor förföljs på grund av sin tro, sina politiska åsikter, sin ras eller sin sexuella läggning. Vi lever i ett samhälle där vi ska ha rätt att må bra, där vi värnar om fri- och rättigheter, och där vi accepterar varandra. Vi ska fortsätta bryta åsikter, men visa varandra respekt. För det vi har är något vi har tillsammans. Det är något vi också förlorar tillsammans om vi låter hat och intolerans ta över.