Det har gått troll i processen kring planerna på en vindkraftspark i västra Munsala. Som så gott som alla vindkraftsprojekt i Finland har beslutsgången i Munsala kantats av besvär. Åtta Munsalabor har undertecknat ett besvär till Förvaltningsdomstolen. Även om besvären skulle förkastas skulle förseningen innebära ett avsevärt ekonomiskt avbräck. Därför har vindkraftsbolaget OX2 på olika vägar försökt köpa sig förbi besvären. Det har inte gått så bra. Det första anbudet handlade om 20 000 euro i reda pengar till vardera av de åtta som lämnat in besväret om de återtog det. Vindkraftsbolaget fick kalla handen av samtliga åtta, och i ÖT den 7 augusti medger också företagets vd Paul Stormoen att man kommit med ett ogenomtänkt förslag. "Också om det var ett lagligt förfarande var det dumt", säger Stormoen. Dagen innan deltog Stormoen i ett möte på byagården där OX2 kom med ett nytt, mycket hetare anbud än det första, nu till hela bygden. I stället för de 20 000 till åtta enskilda besvärsställare erbjuder man 350 000 euro på ett bräde att fördela mellan byarna Kantlax, Hirvlax och Monäs om man lyckas backa besväret. Ett femtiotal mötesdeltagare applåderade förslaget. Ingen av de åtta som besvärat sig deltog i mötet. Ingen av dem ville heller delta i det nya möte som sammankallats till måndag kväll. Tage Neuman, en av dem som undertecknat besväret, säger i gårdagens ÖT att det är "förnedrande att ställas inför en byatribunal". Droppen för motståndarna blev de hot som fick Tuula Wik att dra tillbaka sitt besvär och som hon berättade om i lördagens ÖT. Både Paul Stormoen och Elli Flen, som OX2 anlitar som konsult för att driva projektet, har klart tagit avstånd från hot som medel, och det finns ingen anledning att tro att någon inom företaget skulle stå bakom hoten. Den personen finns sannolikt att finna på betydligt närmare håll än det svenska vindkraftsbolaget. OX2 driver ett projekt av betydligt ekonomiskt intresse såväl för egen räkning, de markägare som drar nytta av investeringen som kommunen och därmed hela regionen. Trots det är det fullt legitimt att ifrågasätta projektet. Det är inte bara ekonomi som räknas och besvärsrätten hör som en självklar del till den demokratiska verktygslådan. Ett besvär är ändå bara ett av inläggen i den demokratiska processen och innebär i sig inte automatiskt slutet för ett projekt. Däremot sinkar de ofta beslutsgången, vilket framsynta planerare tar i betraktande då de gör upp sina tidsplaner. Vindkraftsbolagets löfte om pengar till de tre byarna om de åtta tar tillbaka sitt besvär påminner om det kollektiva straffet i det militära; hela kompaniet får lida om gärningsmännen inte träder fram. Metoden slår split mellan byborna och skapar en hätsk stämning där de medborgare som utnyttjar sin demokratiska rätt blir allemans nidingar. Det är lätt att förstå att Tage Neuman et Co inte ville utsättas för det han kallar för en byatribunal. De hot som Tuula Wik utsatts för visar hur snett ett anbud som det från OX2 kan gå då det får en person engagerad i projektet att förivra sig över anständighetens gränser. Både hotet och besvärsställarnas ovilja att delta i möten visar hur vindkraftsprojektet splittrat byagemenskapen. Det blir en sann utmaning att slutföra – eller lägga ned – projektet med återskapad gemenskap.