Det här är en argumenterande text. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna. Men därutöver finns också något som kunde kallas för ett knutpatriotiskt, partiinternt taktikspel. Det handlar om att en lokalavdelning i en kommun genom ett trixande med nomineringarna försöker maximera det personliga röstetalet för en enskild favoritkandidat. Då det gäller SFP kan politisk knutpatriotism anas i både Sydösterbotten och Jakobstadsregionen. SFP i Närpes försöker koncentrera rösterna på Mikaela Björklund medan SFP i Jakobstad vill koncentrera rösterna på Anna-Maja Henriksson. Därför har lokalavdelningarna valt att refusera Sven Jerkku respektive Bo-Göran Åstrand, som båda fick ett hyfsat antal röster i Europavalet. Den här typen av regionala rävspel gagnar inte partiet som helhet. Tvärtom behöver SFP som parti alla de röster partiet kan tänkas få i en situation då antalet riksdagsmandat i Vasa valkrets krymper från 17 till 16. Därför är det en given sak att en kandidat som kan tänkas samla röster från flera kommuner i Österbotten ska finnas med på listan. Utbudet av kandidater ska bemöta efterfrågan. Bo-Göran Åstrand är rikskänd från tidigare biskopsval. I Europaparlamentsvalet drog han närmare 3 000 röster på en kampanj som till skillnad från många etablerade politikers kampanjer betonade grundvärderingarna. Lyckas Åstrand upprepa bravaden i riksdagsvalet kan han ha en hel del röster att tillföra ett parti som inte hade haft särskilt god framgång i det senaste riksdagsvalet. Det här är delvis för att SFP:s insatser i rikspolitiken inte i alla avseenden har motsvarat de svenskösterbottniska väljarnas förväntningar. Bland annat har partiet inte lyckats stävja kräftgången för svenskan i Finland. På senare tid har partiet genom sitt regeringsinnehav och sin medverkan i de stora samhällsreformerna tvärtom bidragit till att den finlandssvenska periferin blir ännu mer marginaliserad än tidigare. Att Bo-Göran Åstrand inte tillhör partietablissemanget i SFP är därför snarare en fördel än en nackdel i valet. Mikaela Björklund kan säkert samla en del av Ulla-Maj Wide­roos väljare i Sydösterbotten, men långt ifrån alla. Därför borde Sven Jerkku ses som ett komplement, inte ett hot. I politiken lönar det sig att hålla bredd.