Upphandlingen av service inom äldre boendet i Karleby har varit ett allmänt diskussionsämne i Karleby under en tid. Det har även skapat en del oro om hur service för de äldre ska ordnas, om procedurerna leder till betungande omställningar och osäkerhetskänsla. Bakgrunden är som så ofta det ekonomiska ansvaret. Social- och hälsosektorn har under många år sprängt budgetramarna, som sedan reparerats med stora tilläggsbudgeter. Stadsfullmäktige kräver varje höst att nämnden håller i pengarna bättre. Det finns även en trend att köpa tjänster. Inom äldre vården har staden köpt en del av servicen av lokala aktörer. Beroende på olika orsaker har stadens egna fastigheter flaggats ut och behovet av att köpa tjänster har ökat. I fjol hade man en stor upphandlingsprocess för serviceboende. Det visade sig att de stora aktörerna med hemort utanför staden for i väg med en stor del av offerterna. Processen skapade en hel del missnöje. Tillsvidare vet vi inte hur det hela fungerar i praktiken. Klart är i varje fall att de små lokala serviceproducenterna hade svårt att hävda sig. En öppen fråga är det går att ha en rättvis bedömning av offerterna som innehåller så många olika element. I våras initierades frågan om vad som ska ske med dagverksamheten vid Tervakartano. Staden har ett köpavtal med den förening som driver verksamheten och detta avtal löper ut sista augusti. Social- och hälsonämnden har granskat läget och kommit fram till att dagverksamheten kan övertas av staden. Samtidigt skulle personalen, nio personer, flyttas över på stadens lönelista. Det var även förslaget som beredningen lade fram för stadsstyrelsen. Enligt nämndens uträkningar skulle staden själv producera servicen billigare. På årsnivå sparar staden in 30 000 euro på att ta över verksamheten. Stadsstyrelsen tände inte på idén. Styrelsens ordförande föreslog att man utreder om man kan spara in ytterligare genom att lägga ut serviceproduktionen på offertrunda. Det blev också styrelsens beslut efter omröstning där rösterna föll fem mot fem. Ordförandes röst avgjorde. I och för sig är beslutet logiskt. Karleby stad försöker minska på personalen. Staden har gått in för att försöka få ner kostnaderna genom konkurrensutsättning. Målet är uppenbart att öka på köptjänsterna. Med det inte sagt att man i praktiken lyckas få ner kostnaderna, eller att stadsstyrelsens beslut är det rätta. Trenden är tyvärr att kommunerna lämnar över verksamheten på stora aktörer med vinstintressen. De lokala där frivilligt arbete ingår som en del har svårt att konkurrera. Av någon anledning lyckas de med vinstintressen oftast ro hem offerterna. Möjligen är det är inbyggt i anbudsförfarandet ett koncept som gynnar de stora. Det är svårt att jämföra offerterna och i det fallet är det eurobeloppet som avgör. Det krävs en effektiv kontroll av entreprenörerna. Många faktorer måste beaktas. Kvaliteten är en del. På tvåspråkiga orter måste den språkliga servicen garanteras, också i praktiken. De lokala ideella föreningarna som har grundats för att bygga upp en serviceapparat har i regel inget vinstintresse. Tvärtemot tillför de pengar till vården och försöker ge den guldkant som vi alla önskar oss då vi själva behöver vården. Oftast har deras verksamhet byggts upp och anpassats till givna behov som finns på orten. ”Produkten” är inte nödvändigtvis anpassad för att klara sig i ett anbudsförfarande där verksamheten ska vara mera avskalad.