I går måndag anlände 47 syriska flyktingar till Jakobstad för att fördelas mellan regionens kommuner. De 47 är en liten del av de kvotflyktingar Finland beslutat ta emot i år. Enligt statsrådets beslut tar Finland i år emot 1 050 kvotflyktingar, en höjning på 300 från tidigare år. Någon kan tycka att ökningen är generös, och bland annat Sannfinländarna vill snarare strypa än öka antalet kvotflyktingar. Men varken sjuhundra eller ettusen är ens en droppe i havet i den flodvåg av människor som nu befinner sig på flykt i världen. Bara från Syrien är tre miljoner människor på flykt i vad som betecknas som den värsta humanitära krisen i modern tid. ”Trots detta misslyckas världen att hjälpa alla flyktingar och länder som tar in dem”, säger FN:s flyktingkommissarie António Guterres i en TT-intervju. ”Människor flyr för sina liv. De är chockade, utmattade, livrädda och har förlorat allt. Många har varit på flykt i mer än ett år, och flytt från by till by innan de slutligen lämnat landet. En kvinna flydde 20 gånger innan hon till sist kom över till Libanon, sade taleskvinnan för FN:s flyktingkommissariat UNHCR Melissa Fleming i samma artikel. Antalet syriska flyktingar har ökat med en miljon på ett år. De flesta av flyktingarna befinner sig i Syriens grannländer. Samtidigt är mer än dubbelt så många, 6,5 miljoner, i vad som kallas för ”inre exil” i sitt hemland. Libanon har tagit emot över en miljon, Jordanien över 600 000 och Turkiet mer än 800 000 flyktingar. UNHCR slår fast det självklara, att flyktingbördan ” innebär enorma problem för ekonomierna, infrastrukturen och resurserna”. Den som talar om att flyktingarna ska skickas hem eller hjälps bäst i sina grannländer talar mot bättre vetande. Ett tusental kvotflyktingar – fördelade också på andra oroshärdar än Syrien – är alltså ett väldigt blygsamt bidrag till att bistå och avlasta de länder som bär den verkligt tunga bördan. I Sverige tog bara Södertälje, en stad med 90 000 invånare, i fjol emot sex gånger fler än de 150 syrier som fick asyl i Finland. Totalt kom det 55 000 flyktingar till Sverige i fjol, i år väntas de bli 80 000. Det gör Sverige till den överlägset största flyktingmottagaren i EU om man ser till folkmängden. Statsminister Fredrik Reinfeldt har lyft upp flyktingarna till en valfråga – nej, han vill inte stänga dörrarna men inte heller sopa under mattan att svenskarna ska vara beredda på flyktingarna kostar. Han säger öppet att man måste vara beredd att pruta en del på välfärden för att Sverige ska klara av utmaningen. Det är modigt gjort i en valrörelse där invandringsfientliga Sverigedemokraterna och öppet nazistiska Svenskarnas parti jagar missnöjesröster. Varken Sverige eller Finland kan ensamma rädda världen, men solidariteten är gemensam och EU-länderna måste fördela bördan jämnare än vad nu är fallet. Då ska också vi i Finland vara beredda på uppoffringar. Helsingin Sanomat har intervjuat den socialdemokratiska kommunstyrelseordföranden i Södertälje, Boel Godner, som säger att inte bara hela Europa måste dela på flyktingbördan, utan också hela Sverige. Södertälje klarar inte längre av belastningen. Hon har en hälsning till Finland, som enligt henne liksom resten av Europa borde ta sin del av bördan. ”Varje dörr som stängs för människor på flykt från kriget, gör världen lite hårdare och kallare.”