Uppföljningen av hur personalkostnaderna utvecklats under första halvåret i Karleby visar att de vidtagna åtgärderna haft en effekt. De omstridda permitteringarna har genomförts lite olika beroende på sektor. För den tekniska sektorn och skolsektorn infaller den största delen av permitteringarna under första halvåret. Någon uppluckring av sparpaketet är inte att vänta. Knappast är nästa års budget heller så värst generös. De ekonomiska framtidsutsikterna är tyvärr alltjämt mycket osäkra. Permitteringar är ett komplicerat instrument att använda då en kommun ska spara. Arbets­uppgifterna minskar inte. Tvärtom ökar ansvaret i och med att man haft befolkningsökning under en rad år. Servicen måste givetvis byggas ut och anpassas till förändringarna. Det är osäkert om Karleby kan nå målet att minska lönekakan med 4,3 miljoner euro. Permitteringarna är en del av de åtgärder som ingår i paketet. Den naturliga avgången har lett till att minskningen av personalstyrkan rörde sig kring 150 i våras. Till detta bidrar även att antalet sjukfrånvarodagar ser ut att minska. Fram till slutet av juli hade 31 564 sjukfrånvarodagar noterats. Det är en minskning med 2 468, omräknat i procenttal 7,25. Minskningen av sjukdagarna är en positiv sak. Man har tidigare fäst uppmärksamhet på de stora siffrorna och vidtagit olika åtgärder för att minska antalet frånvarodagar. Till åtgärderna hör att försöka snabbare än tidigare upptäcka problemen. Det förebyggande arbetet är viktigt. Det verkar även som om grunden för stadens ekonomi håller rätt bra. Skatteintäkter ser ut att flyta in till och med bättre än man räknade med då budgeten bereddes för ett år sedan. Med tanke på hur svårt det har varit för landet att komma ur lågkonjunkturen är det en positiv signal. Man har kunnat undvika de stora bakslagen, åtminstone tillsvidare. Nästa år har det gått fem år sedan kommunfusionen. Under åren har fast anställda inte kunnat sägas upp. Nu finns större svängrum för omorganiseringar. Från regeringshåll antyder man också att kommunernas uppgifter kan komma att minska. Hittills har det i första hand handlat om att överföra mera ansvar på kommunerna. I synnerhet då staten haft sparbehov har kommunerna fått en tyngre börda. Det är klart att alla organisationer måste se över sina kostnader. En del räknar med att privatisering är räddningen. Så enkelt är det knappast. En trimmad offentlig organisation kan sannolikt klara sig i konkurrensen. För kommunerna och hela samhällsekonomin är sysselsättningen avgörande. Om skatteunderlaget vittrar sönder hjälper inga sparkurer. Då äventyras servicenivån. Om det inte finns skattebetalare hjälper inget sparpaket. För var och en individ är det viktigt att ha ett jobb. Samtidigt är det viktigt för samhället. Många andra problem kan lösas genom att det fins möjlig­heter att få jobb. Ungdomsarbetslösheten är förstås den stora riskfaktorn. I dagens läge växer inte kommunerna som arbets­givare, men de har möjligheter att bidra till att skapa förutsättningar för nya jobb. En smidig byråkrati, ett mångsidigt tomtutbud både för privata och företag är en grundbult. Utbildningsmöjligheter och förstås en väl fungerande infrastruktur bör även finnas. Här kan de lokala beslutsfattarna påverka situationen. Att trappa ner servicen kan i vissa fall vara motiverat, men på sikt är det en konkurrensfördel för de orter som har fungerande grundservice och dessutom kan erbjuda guldkanter till vardagen.