Många kommuner är som väntat tveksamma till den stora vårdreformen som är på utlåtanderunda. Oron är stor över hur det blir med det egna inflytandet då man skapar fem stora områden för hela landet. Det är uppenbart att de enskilda kommunerna inte kan ha något verkligt inflytande här. Ändå handlar det om en väsentlig del av de kommunala budgeterna. Vår grundlag ger kommunerna självstyrelse. I praktiken kommer denna självständighet att kringskäras ordentligt ifall makten i praktiken överförs på storområden. Kommunernas oro är ur den synvinkeln förståelig. Det är klart att kommunerna inte heller i dag styr sig själva. Under årens lopp har statsmakten ålagt kommunerna uppgifter. I de flesta fallen har kommunerna inte haft några andra alternativ än att verkställa statsmaktens vilja. De flesta kommuner dignar i dag under de ekonomiska bördorna. För att klara av uppgifterna ökar upplåningen samtidigt som man tvingas höja uttaxeringen. Någon ände på eländet tycks inte heller synas. Prognoserna kan någon gång andas optimism, men oftast handlar det om att mana till försiktighet. Vårdreformen har från regeringshåll motiverats med att man vill skapa en effektiv vårdorganisation som kan garantera jämlik vård i hela landet. Det kan vara lättare sagt än gjort. Frågan som ofta ställts är om man kan nå målen genom att bygga upp stora organisationer. Ett av problemen är sannolikt att man utgår från den mest specialiserade sjukvården. Kring den byggs sedan allting annat upp. Det är troligen vettigt att koncentrera resurserna då vi har med mycket specialiserad vård. Däremot är det ifrågasatt om det behövs en stark centralisering då det gäller till exempel äldrevården. Här är kanske en större flexibilitet att föredra. Det är också viktigt att det finns akutsjukvård inom rimligt avstånd. Kartor har ritats i massor, men ingenting tycks vara klart. Kommunerna har nu en rätt och en möjlighet att i någon mån påverka. Kritiken har också gällt finansieringen. Det finns oklarheter om hur det verkliga beslutsfattandet är förknippat med det ekonomiska ansvaret. Karleby stadsstyrelse hör till de kommuner som pekat på denna punkt. I Karleby har man också en del oplockade gäss med regionförvaltningsverket, bland annat då det gäller stängningen av en flygel i Stadshuset. Det är kanske mot den bakgrunden man försöker minska verkets roll i övervakningen och styrningen också i detta sammanhang. Det verkar som om få tror att vårdreformen kan genomföras under denna regeringsperiod. Situationen blev knappast bättre av att regeringsbasen blev smalare. Å andra sidan lämnade De gröna inte regeringen för vårdreformens skull, utan för energipolitiken. Vi ska även komma ihåg att oppositionen var med och förlöste den modell som nu ligger som grund. Förlossningen gick snabbt, men var tydligen inte komplikationsfri. I efterhand har de parter som var med om överenskommelsen varit kritiska till resultatet. Det återstår att se om regeringen klarar av att ro sina stora reformer i land. Till svårigheterna bidrar att vi har val på vårvintern. Det kan vara en risktagning att driva denna omstridda reform under den mest hektiska delen av valkampanjen. Alternativet är att reformen flyttas fram. Det är mycket möjligt att regeringsbasen då har förändrats. Centern ser ut att kunna återvända till regeringen och även Sannfinländarna kan ingå i en koalition. Det är troligt att upplägget då förändras.