Turerna kring Fennovoimas kärnkraftsprojekt blir allt märkligare. Näringsminister Jan Vapaavuoris dubbelroll är bara en av ingredienserna i soppan som får en allt beskare smak. Helsingin Sanomat skrev i lördags om hur Vapaavuori först – i februari – på Finlands vägnar undertecknade ett avtal om finsk-ryskt samarbete kring fredlig användning av kärnenergi. I Finland är det Arbets- och näringslivsministeriet som svarar för avtalets verkställighet, i Ryssland kärnenergibolaget Rosatom. Samma bolag alltså som är med i Fennovoimaprojektet. En dryg månad efter att avtalet undertecknats köpte Rosatoms finländska dotterbolag Raos Voima en andel på 34 procent av Fennovoima. För drygt två veckor sedan föredrog Vapaavuori för statsrådet ett förslag om att godkänna Fennovoimas principbeslut och förkasta detsamma för Teollisuuden Voima. Olli Mäenpää, professor i förvaltningsrätt vid Helsingfors universitet, anser enligt HS att Vapaavuoris och ministeriets agerande är ”sällsynt allvarligt”. ”Det handlar inte enbart om föredragande ministers jäv vid principbeslutet utan om att Arbets- och näringslivsministeriet förbundit sig att främja Rosatoms affärsverksamhet. Avtalet är ett skolexempel på osakligt påverkande av myndighet, i det här fallet Arbets- och näringslivsministeriet.” Ord och inga visor. Också professorn i offentlig rätt vid östra Finlands universitet, Teuvo Pohjalainen, är kritisk: ”Det är mycket anmärkningsvärt att man alls undertecknat ett avtal som detta. Dessutom tycker jag det är problematiskt att ministern som undertecknat avtalet senare föreslagit att man godkänner ett projekt som Rosatom är delaktigt i.” Men minister Vapaavuori själv ser inget problem och anser inte att samarbetsavtalet med Rosatom skulle utgöra något jäv för honom när det gäller behandlingen av Fennovoimas tillstånd. ”Jag ser inget samband. Det här är verkligen långsökt”, säger han till HS. (27.9) Vapaavuori säger också att han inte ens kommit att tänka på att diskutera frågan med justitiekansler Jaakko Jonkka. Jonkka själv meddelar att han inte inlett någon utredning av fallet. Enligt HS säger Jonkka att agerandet ”knappast var olagligt”. Märkväl ordet ”knappast”. Det finns alltid en gråzon inom ramarna för vad som är lagligt men diskutabelt, och i Finland verkar toleransen inom gråzonen ha större acceptans än i många andra länder. Fennovoimaprojektet drivs med en kraft som börjar likna besatthet. Frågetecknen hopas i en rad som börjar likna spanska ryttare av taggtråd, men aktörerna forcerar alla hinder döva för alla kritiska röster. Till frågetecknen hör att Keskisuomalainen avslöjat att det i tilläggsansökan ingick en byggplan som inte alls gällde det nya Fennovoimakraftverket utan en gammal enhet i S:t Petersburg. Är det en seriös aktör vi har att göra med? Världen förändras snabbt, liksom det säkerhetspolitiska läget. En omvärldsbedömning som bara för ett år sedan kunde ha gett grönt ljus åt Fennovoimaprojektet är nödvändigtvis inte giltig i dag. Finland har också svårt att med bibehållen trovärdighet avvika från EU:s led då budet är att tills vidare avhålla sig från energisamarbete med Ryssland. Som Vasabladet slår fast (30.9) måste detta gälla också för kärnkraft – i alla fall om Ryssland står fast vid sitt agerande i Ukraina.