Ungas ångest syns som skärsår

Sommaren var tuff för många ungdomar i Österbotten. På ungdomsportalen Decibel.fi har frågorna speglat illamående i form av självmordstankar, ätstörningar, panikångest och depressioner. En trend är att många unga dämpar sin oro och ångest med att skada sig själva. – Varje vecka får vi minst en fråga som handlar om självskadebeteende. Till exempel kan kosmetologen få frågan hur man bäst döljer gamla ärr, säger Liselott Nyström, en av Decibels tre ungdomsinformatörer. Flera nämner i förbifarten att de skadar sig själva eller att beteendet är inbakat i ett större problem. För vissa är det mest en innegrej. – De har kanske hört om självskadebeteende och vill prova. Men så finns det också de ungdomar som inte ser någon annan utväg för sin smärta än att skada sig själva, säger Nyström. Skolkuratorerna Pia Rosengård i Pedersöre och Johanna Haglund i Nykarleby märkte en ny våg av självskadebeteende under fjolåret. Haglund har kommit på sig själv med att bli förvånad när en ungdom på en direkt fråga svarat att hen inte skär sig. – Vi är oroliga. Det har blivit ett tillåtet sätt att hantera ångest, säger Haglund. Flera skolkuratorer vittnar om att det är främst flickor som skadar sig med blodiga skärsår. – Skärandet verkar dessutom vara beroendeframkallande. Det är inte lätt att sluta när smärtan löser upp ångesten och ger dem en möjlighet att lägga tankarna på annat för en stund, säger Rosengård. Johanna Haglund märker två typer av självskadegörare. – Vissa är måna om att dölja skärsåren och skäms för dem. Andra visar dem öppet, säger hon. Tiotuseneurosfrågan utan ett uttömmande svar är varför ungdomarna mår så dåligt. Skolkuratorerna lyfter fram den enorma informationskällan internet – och alla sociala medier som dikterar hur man borde se ut och vara för att hänga med. – Unga är så oskyddade mot allt det hemska som finns. De ska vara uppkopplade på sidor som de vet att de mår illa av. De hänger där ändå, för de vill inte missa något, säger Pia Rosengård och nämner specifikt frågesajten Ask.fm. Camilla Lasén, skolkurator i Jakobstad, tror också att sociala medier ger fenomenet större spridning. – De skickar bilder till varandra och inspirerar varandra på ett dåligt sätt, säger hon. Haglund har funderat mycket på hur de nya umgängesvanorna – via olika forum – påverkar. – Vad händer med kompisskapet? Det kanske finns en ny sorts ensamhet i den stora gemenskapen och de många kontakterna på nätet. Å andra sidan upplever Haglund att ungdomarna har stor omsorg om varandra och tar kontakt med henne när kompisen krisar. – Tröskeln är låg. De vill må bra. I Nykarleby har kuratorerna jobbat med flickor i grupp och lärt dem identifiera illamående och hitta alternativa sätt att ta itu med ångest. Tanken är att starta en ny grupp i år.

”Våga fråga, föräldrar”

Att barnets personlighet förändras är en varningssignal som föräldrar ska ta på allvar. Det kan vara tecken på ett illamående utöver vanligt tonårsgrubbel. Pia Rosengård-Andersson har en lång bakgrund som skolkurator och är numera sakkunnig i familjearbete vid Folkhälsan. Hon har sett toppar av självskadebeteende tidigare och noterar en nyansskillnad mellan pojkar och flickor. Medan flickor skär sig eller svälter, försöker pojkar skada sig mer indirekt. – De utsätter sig för faror med bil eller moped eller går ut på stan och nästan söker upp slagsmål, säger Rosengård-Andersson. Uppenbara skärsår är enkla att notera, men alla som skär sig skyltar inte med ärren. Därför gäller det för föräldrar att vara lyhörda och våga involvera sig i sina barn och vad de gör på fritiden, uppmanar Heidi Ahlö som är resursperson inom elevvården i Larsmo. – Om en utåtriktad ungdom blir tyst eller om föräldrarna märker förändringar i personligheten på annat sätt ska de reagera. Vad är på gång?, säger Ahlö. Skolkuratorn Camilla Lasén i Jakobstad tror att föräldrar i allmänhet kan vara mer uppmärksamma och höra sig för hur tonåringarna mår. – Du får kanske inte svar på alla frågor. Men jag tror att de uppskattar att du bryr dig, säger Lasén. Ifall föräldrarna känner att de kör fast uppmanar Pia Rosengård-Andersson att familjen tar hjälp av en tredje part för att få i gång ett konstruktivt samtal. – Börjar man passa på barnet kan det förpesta hela hemmatillvaron, säger hon. Tröskeln är längst till skolkuratorn eller skolpsykologen. Men alla vill inte utannonsera sitt behov av hjälp i skolan. Då kan tonårspolikliniken, mentalvårdsbyrån eller familjerådgivningen vara rätt adress. – Huvudsaken är att man börjar nysta upp någonstans och hittar en arena där någon faktiskt lyssnar, säger Rosengård-Andersson. Hon tycker det är dags att sticka hål på orealistiska illusioner om det perfekta livet. – Både unga och äldre har något sorts lyckokrav på sig. Men livet är gott och blandat, sött och surt och ibland är det jobbigt, säger hon. Föräldrarna kan hjälpa ungdomarna genom att sänka kraven på sig själva. Ingen kan högprestera jämt. Det är helt okej att vara trött ibland, påpekar Rosengård-Andersson. Föräldrar kan också hjälpa tonåringarna genom att ta hänsyn till att det händer mycket i kroppen under tonåren. Rosengård-Andersson förespråkar ingen kravlös tillvaro för ungdomarna. Idealet är att hemmet är en plats där den unga kan vila och känna sig accepterad. – Det är en svår balansgång mellan att peppa dem och låta dem ta det lugnt, säger hon.