Det här är en argumenterande text. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna. Näringslivsdelegationen EVA publicerade i tisdags en rapport som är starkt kritisk till den aktuella social- och hälsovårdsreformen, bland annat för att den strider mot EU:s anskaffningsdirektiv. De tre EVA-rådgivarna Bo-Erik Ekström, Mika Pohjonen och Ilkka Haavisto pekar i rapporten på att EU:s anskaffningsdirektiv inte tillåter några som helst nationella undantag. Alltså är det inte möjligt för Frankrike att bestämma att deras varvsindustri inte berörs av EU:s regler för statsstöd eller för Sverige att sätta stopp för yoghurt från Finland. På samma sätt kan Finland inte bestämma att det beställare- och producentsystem som byggs upp kring vården är ett internt system för den offentliga sektorn. Det här gäller särskilt som inte ens alla kommuner får så kallat produktionsansvar i reformen. Ekström, Pohjonen och Haavisto hävdar att bestämmelserna inte kan kringgås genom att konkurrensutsättningsansvaret delegeras från vårdområdena till produktionsområdena. – Likväl är det ett anskaffningsavtal som enligt EU-reglerna måste konkurrensutsättas, skriver de i sin rapport. EVA-rådgivarna skjuter vårdreformen i sank också i flera andra avseenden. Bland annat förutspår de att social- och hälsovårdsreformen utlöser ett kaos på det kommunala fältet i och med att nivåerna stat och kommun får sällskap av en vårdområdes- och en produktionsområdesnivå. De talar om en cirkus med olika aktörer som kommer att strida sinsemellan. – De nuvarande 23 sjukvårdsdistrikten försvinner inte någonstans. Uppgifterna förs nog över till vårdområdena, men strukturerna monteras inte ner. Däremot försvinner medborgarinflytandet över vården, något som i sig är grundlagsstridigt. Rådgivarna påminner om grundlagens 121 paragraf enligt vilken principen om kommunal självstyrelse i själva verket avser kommuninvånarnas självstyre. EVA-rådgivarna bedömer att reformen inte löser problemen med vårdtillgänglighet eller -kvalitet och att det är oklart hur reformen kan effektivera vårdproduktionen. Alla vet vad som händer om patienter inte får vård. – Därför är social- och hälsovårdsreformen bokstavligt sett livsfarlig, skriver EVA-rapportörerna. Men framför allt skjuter rådgivarna alltså in sig på de ekonomiska risker det innebär att implementera en modell som aldrig tidigare har prövats i något enda land. Det är i den meningen de tar till liknelsen om en osäkrad handgranat. Näringslivsdelegationen EVA är värd en eloge för den föreliggande rapporten. De tre utredarna har naturligtvis helt rätt i att vårt land just nu inte har råd att misslyckas med en omläggning av vårt system för social- och hälsovård. Vårt nationalekonomiska läge är känsligt, vi har en enda chans och vi kan helt enkelt inte sjabbla. Därför bör vi noggrant granska länder som Sverige, Nederländerna och Storbritannien som har erfarenheter av system som sätter patienten och valfriheten i centrum. EVA-rapportörerna har också rätt i att social- och hälsovårdsreformen bygger upp någon form av ideologisk Berlinmur mellan offentlig och privat vård. Det är rätt onödigt med tanke på att samma aktörer redan i dag opererar inom såväl den offentliga som den privata sektorn. Om utredarnas egen modell – en ny distriktskommunnivå med egen beskattningsrätt och direkt folkval är den rätta kan diskuteras, men de är i alla fall på rätt kurs. Hälsovården är en regional angelägenhet medan socialvården till väsentliga delar är en lokal angelägenhet. Det finns ingen rationaliseringsnytta i att ett stort vårdområde börjar diktera hur äldreomsorgen ska skötas på byanivå. Ekström, Pohjonen och Haavisto säger det många andra har sagt vid det här laget: kejsaren är ju naken.