De flesta utredningar av möjliga sparobjekt inom den offentliga sektorn, ofta också inom privata sektorn, utmynnar i att man kan spara på städningen och en del andra stödfunktioner. I praktiken innebär det att man lägger ut tjänsterna. Via upphandlingen försöker man få ner kostnaderna. Argumentet är oftast att det är viktigast att satsa på kärnverksamheten, i stället för på fastigheten. Mellersta Österbottens centralsjukhus byter vid årsskiftet städfirma. För personalen innebär systemet stor osäkerhet. En del av personalen som nu städat i sjukhuset kan flytta över till den nya arbetsgivaren. De kommer då som nya anställda. För personalen är det förstås ett bakslag, också ?de som får fortsätta. Men det är klart att man vid utläggningar inte kan vara tvingad att fortsätta med exakt samma koncept som den tidigare serviceproducenten. På det hela taget handlar till en del om att luckra upp reglerna på arbetsmarknaden. Ifall till exempel Möcs skulle sköta städningen i egen regi finns inte den här möjligheten med personalarrangemang. Det har länge funnits en diskussion om att få en flexiblare arbetsmarknad. Från arbetsgivar­sidan har man ofta påtalat att arbetsmarknaden är för rigid och uppmjukningen går alltför långsamt. Justeringar för att öka flexibiliteten skulle troligen gynna helheten. Köptjänster är ett sätt att kringgå det regelverk som anses skapa rigiditeten. På många sätt är det en naturlig utveckling. Konkurrens är ett sätt att få ner priserna. Besluts­fattarna är lyhörda för olika lockrop om effektivare lösningar. Helhetsbilden är mycket svår att greppa. Nu är det inte bara stödfunktionerna som kan vara köptjänster. Sjukhusen köper även en hel del tjänster för sin kärnverksamhet. I många fall ha sjukhusen varit tvungna att göra det efter som de inte har kunna få egen personal. Köptjänsterna har blivit dyra och Möcs har satsat på att kunna ?anställa egna läkare. I viss mån har man även lyckats få ner kostnaderna genom att ta över verksamheten själv. Att minska utgifterna för städning har förstås sina risker, i synnerhet då det gäller sjukvården. Hygienen är en viktig del av verksamheten, även om den kanske inte kan anses höra till kärnverksamheten. Hot om epidemier tycks avlösa varand­ra och en betoning av hygienen är den gemen­samma nämnaren då man diskuterar åtgärder för att mota dessa. Även om det inte föreligger någon akut fara måste det finnas en beredskap som beslutsfattarna har kontroll över. Problem med inomhusluften har även utvecklats till ett sort samhällsproblem. Det har förstås inte enbart med städdimensioneringen att göra, men underhållet av fastigheterna har säkert sin betydelse för inomhusluften. Det är inte enbart sjukhusen som lägger ut verksamhet på privata entreprenörer, eller där städningen på annat sätt ska göra billigare. I skolorna har denna diskussion först länge. Systemet med skolvisa gårdskarlar har övergivits. Det kan ha bidragit till att skolfastigheter stängts på grund av problem med inomhusluften. Självfallet fins där andra faktorer som medverkat. Men det är klart om vi har en person med ansvar att se till en fastighet är oddsen bättre för att man i tid upptäcker fel och brister. Då har man även möjlighet att reagera snabbare, och sannolikt komma undan med billigare åtgärder. Frågan är på vem ansvaret vilar. En utomstående entreprenör kan inte förväntas ta ansvaret utanför sitt eget begränsade område, i synnerhet som de i offerttävlingen måste försöka lägga fram ett konkurrenskraftigt pris.