Tio år. Ungefär så mycket längre har Sverige hunnit i jämställdhetsarbetet. Det säger journalisten och bloggaren Jeanette ”Peppe” ­Öhman. – Om kvällstidningarna i Sverige sålde lösnummer med kvinnor i bikini skulle det väcka ramaskri. I Finland kommer vi undan med sådant. Vi var först i världen med att få rösträtt och vi har haft en kvinnlig president. De argumenten används för att berättiga andra orättvisor, som ett sorts alibi för att vi visst är jämställda. Jeanette Öhman menar att finländarna är ­lite ängsligare än svenskarna. – Det handlar om kulturen, att man inte ska gnälla så mycket. Ibland om jag skriver om ­feminism i Finland får jag frågor om varför jag inte skriver om kvinnorna i Afrika. Då gäller det att förklara vad som är viktigt. Jag tycker att vi ska sopa rent på hemmaplan till att börja med, men jämställdhetsarbetet hemma och i Afrika utesluter på inga sätt varandra. Ända sedan Jeanette var liten har hon stört sig på att flickor och pojkar behandlas på olika sätt. Det var när hon jobbade på tidningen Papper och kom i kontakt med olika makthierarkier som irritationen började växa alltmer. – Jag märkte att jag blev behandlad på ett annorlunda sätt än jag föreställde mig att min­ företrädare Calle Haglund hade blivit. Det var mycket ”lilla vän”, män i 50-årsåldern som ­behandlade mig som en liten flicka trots att jag var 30. Jeanette insåg att det inte var henne det var fel på. Det var bara så här verkligheten såg ut. Hon började blogga, lärde sig att säga emot och ifrågasätta de patriarkala strukturerna. – För mig är feminism att leva i en värld där alla kön har samma möjligheter och skyldigheter och där alla är lika värda. Feminismen går hand i hand med antirasismen och annan diskriminering. Hon menar att några av de största jämställdhetsproblemen i Finland i dag är löneskillnaderna mellan kvinnor och män och den ojämlika föräldraledigheten. – Papporna i Finland är sämst i Norden på att ta ut föräldraledighet. Det finns alltid en förklaring till varför det inte passar sig. Oftast råkar det vara sommar så mamman också är hemma. Föräldrar borde dela ledigheten jämnare. Jeanette menar att vi trots allt lever i en bra feministisk tid där det nästan har blivit trendigt att kalla sig feminist. Trots det finns det människor som fortfarande ser feminism som något fult, också kvinnor. – När jag talar om feminism talar jag uttryckligen om strukturer, ändå tar många det som personlig kritik. Ofta till exempel mammor som valt att ta ut hela föräldraledigheten själva och förklarar sina val med att det är biologiskt nödvändigt, säger hon. Det finns många till synes små saker i var­dagen som handlar om ojämställdhet, fast många inte inser det. – Det kan vara att man talar om att kvinnor är sämre på att köra bil och att kvinnor är hysteriska. Upplever man ojämlikhet gäller det att hålla sig sval och lära sig att identifiera härskartekniker. Man måste ifrågasätta strukturerna och säga ifrån. Om en farbror blir sur är det inte hela världen. Feminism handlar aldrig om att tvinga ­någon. Det handlar om att alla ska ges samma möjligheter, säger Öhman. – Vi vill inte ta makten från männen och ­göra dem till kvinnor. Vi vill bara att alla ska behandlas lika. Det är ett jobb som inte går av sig självt. Vi måste kämpa vidare.