I en smått profetisk ledare föreslog vi på denna plats den 11 oktober att bostadsbristen i Jakobstads centrum kunde lindras med en stadsplaneändring som skulle möjliggöra bostadsbyggande på Maria Malm-tomten. Nu ser detta ut att kunna bli verklighet då byggföretaget Lemminkäinen, som inte lyckats ro det ursprungliga projektet i hamn, sålt tomten till staden för att bebyggas med både bostäder och affärslokaler. Meningen ovan är sann till sitt faktainnehåll men innehåller juridiskt två felaktiga formuleringar. ”Staden” har inte köpt någonting och ingen tomt har formellt bytt ägare. Formellt heter köparen Jakobstads Företagsfastigheter Ab, och det man köpt är aktierna i fastighetsbolaget som äger tomten. Därmed handlar köpet om överlåtelse av lösöre, inte en fastighet. Ett fastighetsköp – inklusive köpeskillingen – noteras alltid i fastighetsregistret vilket också gör uppgifter om priset till en offentlig handling. Nu har köparen alltså juridisk råg i ryggen att vägra uppge priset. Det här är anmärkningsvärt då köparbolaget Jakobstads Företagsfastigheter till 100 procent ägs av staden Jakobstad. Enligt uppgifter i handelsregistret förvaltas bolaget av följande personer: vd Anne Ekstrand, styrelseordförande Peter Boström, ordinarie medlemmar Anne Ekstrand, Lars Björklund, Bjarne Häggblom och Jarmo Ittonen, suppleant Eero Luomala. I såväl fredagens som söndagens ÖT vägrar de tillfrågade uppge vad affären går på, i söndagens tidning hänvisar verkställande direktören, styrelsemedlemmen och stadsjuristen Anne Ekstrand till att det är lösöre man köpt och att säljaren valt att inte ge ut köpesumman och att stadens bolag måste respektera detta. Juridiskt har Ekstrand naturligtvis på fötterna, men hemlighållandet står i bjärt konflikt med offentlighetslagstiftningens princip om öppenhet i förvaltningen. Tomtköpet är en storinvestering med skattebetalarnas pengar, vare sig man nu haft pengar på hög eller finansierar köpet med lån. Att det lånet ska återbetalas, förutsätter att staden går i borgen och är på alla sätt en allmän angelägenhet. Investeringen ska också vägas mot alla de andra investeringar staden står inför. Då de inblandade väljer att tiga får vi ty oss till förre stadsplanearkitekten Ilmari Heinonens uppskattning om en köpesumma på mellan 2 och 4 miljoner euro. Jakobstads Företagsfastigheter Ab kan välja att fnysa åt uppgiften som ”spekulationer” men skulle göra klokt i att lägga korten på bordet och själv ge den korrekta uppgiften. Säljarens önskemål om hysch-hysch borde väga lätt mot andan i offentlighetslagstiftningen. Affären är en nyttig påminnelse om hur invånarnas insyn minskar vid bolagisering och privatiseringar. Verksamheter som tidigare omfattats av offentlighetslagstiftningens krav på öppenhet döljs bakom aktiebolagslagarnas möjlighet till full sekretess. I Jakobstad ska man – som staten kräver – nästa år bolagisera hamnen och energiverket. Allt färre får allt mer att bestämma om och invånarnas insyn – liksom medierna möjligheter att bistå invånarna att utöva sitt uppdrag som samhällsbevakare – blir allt mer kringskuren. Det goda samhället präglas av öppenhet och insyn. Den senaste fastighetsaffären bådar inte gott för framtiden.