Den har pågått i snart en vecka, den svenska ubåtsjakten som inte är en ubåtsjakt utan en "underrättelseoperation", hittills utan något handgripligt resultat. En suddig bild av något som kan vara en miniubåt är det mest konkreta beviset Försvarsmakten går ut med. En mystisk svartklädd man, som under något dygn är hett stoff för kvällstidningarna, visar sig vara en lokal fiskare vid namn Ove.Ska man avfärda det hela som en "budgetubåt" – många drar sig till minnes ubåtsjakter som av någon outgrundlig anledning alltid tilldrog sig på senhösten, strax inför att regeringen presenterade "nådiga luntan", men som sedan visade sig ha utlösts av övertolkningar av signaler som utlösts av minkar eller fiskstim. Så i alla fall enligt den folklore som uppstått kring jakterna. Regeringen Löfven presenterar förslaget till nästa års budget i dag, torsdag. Men den minnesgode kommer också ihåg U 137, den gamla sovjetiska ubåten av Whiskyklass som rände på grund i ett militärt skyddsområde vid inloppet till Gåsefjärden utanför Karlstad i Blekinge för ganska exakt 33 år sedan, den 27 oktober 1981. En verifierad undervattensincident nu skulle vara bekräftelsen på tesen om den ökade ryska militära aktiviteten – aggressiviteten – i Östersjöområdet. Den svenska underrättelseoperationen – låt oss nöja oss med den benämningen – går i morgon in på sin andra vecka utan att allmänheten egentligen fått veta någonting alls, utom att man bedriver en intensiv verksamhet dygnet runt och att man har "observationer vi tar på allvar". Samtidigt är ubåtsjakten manna för medierna. Kvällstidningarna tävlar i att överträffa varandra med spekulationer och braskande rubriker på ickenyheter om något någon kanske inte sett. Tv är inte bättre, frusna reportrar står ute i skärgården och rapporterar i direktsändning men har inget att berätta i sak – en besättningsman på en nyanländ båt citeras anonymt om att han inte får berätta någonting om vad de sysslar med. Vad är det för en nyhet? Samtidigt är uppståndelsen begriplig. Det världspolitiska läget har förändrats snabbt sedan Ukrainakonflikten eskalerade i våras och den ryska aktiviteten i Östersjöområdet har ökat påtagligt. Brittiska The Guardian ser (21/10) den ryska Östersjöaktiviteten som ett led i landets strävan efter hegemoni i Arktis, i kamp om gas- och oljeresurser med Kanada, USA, Danmark och Norge. Samtidigt vill Putin visa sina medborgare att Ryssland fortfarande – eller igen – är en militär stormakt. Ryska expertkommentatorer som tidningen citerar är skeptiska till den militära betydelsen av upptrappningen, också om Ryssland, som uppgetts, skulle placera ut 6 000 man i Arktis. Utspridda över ett så stort område är det inte mycket", säger Alexander Golts på tidningen Jetjenedelnij Zjurnal ("Veckojournalen"). Greenpeaceaktivisten Vladimir Tjuprov å sin sida säger att "upptrappningen är befängd, enda tänkbara målet för Putin kan enligt honom vara att "ena ryssarna mot en gemensam fiende". Om så är fallet är det illa nog. Vi vet i dagsläget ingenting om vad som döljer sig, dolt sig eller kanske aldrig funnits under ytan i Stockholms skärgård. Därför ska vi vara försiktiga med förhastade slutsatser även om helhetsbilden kunde förklara något så spektakulärt och politiskt farligt som en rysk undervattensoperation i de farvattnen. Läget aktualiserar också, som Vasabladet påtalade i gårdagens ledare, diskussionen om ökat militärt samarbete mellan Finland och Sverige.