Jordbrukets totala nettoinkomst uppgår till cirka 800 miljoner euro per år. Nu hotar Landbygdsverket Mavi med att en betydande del av lantbruksstöden, totalt 400–500 miljoner euro, flyttas från hösten 2015 till början av 2016. – En del beror på att regelverket från EU ändras, så att alla granskningar ska vara klara före stöden betalas ut, förklarar Jan-Ove Nyman, verksamhetsledare på Österbottens svenska producentförbund. Men allt är inte EU:s fel. En annan orsak är att Närings-, trafik- och miljöcentralerna ska klara sig med mindre resurser för stödbyråkratin och en tredje att Landsbygdsverket har problem att få sina dataprogram klara i tid för det nya stödsystemet. – Producentorganisationerna gör nu allt för att tidtabellen ska bli mera human, säger Nyman som personligen anser att man inte ska satsa mera pengar på administrationen.

Mjölkföretaget Åsbro Mjölk Öb i Kronoby visade i fjol en vinst på 160 000 euro. Det var den summa som de fyra delägarna delade på som beskattningsbar inkomst och för amorteringar på jordköpslån. – Om stödutbetalningarna flyttas fram som planerat betyder det att en dubbelt så stor summa flyttas över till 2016, säger delägaren Mats Broända. De senarelagda och uteblivna inkomsterna 2015 har återverkningar också på andra sektorer. Bankerna blir antagligen tvungna att ge kortfristiga krediter och skjuta fram låneamorteringar, maskinhandeln drabbas och skatteinkomsterna för 2015 kan minska i kommuner och församlingar. Frågan är ändå hur pass reellt hotet är. Mats Broända misstänker att det ligger en hel del arbetsmarknadspolitik i Landsbygdsverkets hot om uppskjutna betalningar. NTM-centralerna vill ha större genomslag för kraven på personalresurser.

Broändas kollega, mjölkbonden Mikael Björk i Nedervetil, tvivlar också på att Landsbygdsverket kan verkställa sitt hot. – Jag tycker att man skulle vara så pass ansvarskännande att man reder upp det här. Det är inte bondens fel. Mikael Björk har inte hunnit reda ut hur gårdens ekonomi skulle påverkas av uppskjutna stödbetalningar. Men åtminstone blir det i så fall att slå på bromsen för investeringarna nästa år. Och anhålla om sänkt förskottsskatt. En tröst i bedrövelsen är att mjölkstödet på C-området inte påverkas. Däremot ska mjölkbönderna i södra Finland inte få något mjölkstöd alls under 2015 om planerna blir verklighet. – De uppskjutna stödutbetalningarna drabbar alla jordbrukare, men mjölkproducenterna har det något lättare, säger Jan-Ove Nyman på ÖSP. Han verkade tidigare som företagare och lärde sig då hur viktigt det är att betala ut lönen till de anställda i tid. Men det här gäller tydligen inte jordbrukarna. Regionchef Bertil Hansson på Karleby Andelsbank i Terjärv har också svårt att tro att hoten från Landsbygdsverket ska verkställas. – En yrkesgrupp kan inte behandlas godtyckligt från statsmaktens sida, säger Hansson. Frågan har inte diskuterats på banken, men Hansson antar att man måste se från fall till fall på de ekonomiska bekymren och försöka hitta lösningar. – Vi har väl inget alternativ. Kommentar:

En häst är väl ändå – en häst?

Det är svårt att veta vilka resurser som behövs för att övervaka lantbruksstöden. En viss kontroll behövs för att skattepengar inte ska användas på fel sätt. Men ... För en tid sedan satt jag hemma hos Sanna och Stefan Särs i Terjärv och försökte bena ut ens en liten del av stödbyråkratin. Det är nämligen inte lätt. Språket i regelverken är otillåtet krångligt och tanken bakom olika stödvillkor är ofta luddig. Det lär inte finnas någon i detta land som kan alla regler och villkor till punkt och pricka. Ja, förutom den enskilda bonden då, som drabbas av sanktioner om han inte fyllt i alla blanketter rätt. Hemma hos familjen Särs kom vi in på det här med djurenheter. En ko räknas alltid som en djurenhet (de), men redan en häst är det knepigare med. I LFA-stödet räknas ett avelssto som en de, medan en finsk häst är 0,85 de och 1–3 år gamla övriga hästar är 0,6 de. Det borde inte vara omöjligt att effektivera och förenkla byråkratin. En god början kunde vara att slå fast att en häst är en häst!