Raimo Puustinen, professor i allmän medicin vid Tammerfors universitet, serverar en till synes halsbrytande insikt i onsdagens (19/11) ÖT: Vården i Finland borde utgå från patienten, inte kommunen! Enligt Puustinen är den finländska sjukvårdens uppbyggnad unik i ett internationellt perspektiv. ”Utgångspunkten är kommunen och inte den enskilda invånaren, vilket är fallet i de övriga europeiska modellerna”. Enligt honom fungerade det kommunbaserade system som togs i bruk 1972 ”tämligen bra” fram till för ett par decennier sedan då öronmärkningen av den statliga finansieringen upphörde sam­tidigt som Medicinalstyrelsen avskaffades. Det här har enligt Puustinen lett till att ojämlikheten mellan medborgarna ökat, eftersom tillgången på vård är beroende av var man är bosatt. Den planerade vårdreformen med fem stora vårdområden är enligt Puustinen ett steg mot de europeiska vårdmodellerna, men hävdar att man inte når ända fram med den modell som föreslagits: ”Att ha vårdproducerande samkommuner leder bara till att servicen centraliseras ytterligare och fjärmas från användarna.” Puustinen vill göra den finländska vården mer europeisk genom att frigöra både finansieringen och produktionen av vård från den kommunala verksamheten. I en debattartikel i Helsingin Sanomat (HS 18/11) betecknar Puustinen regerings förslag till vård­reform som ett historiskt misstag. Avvecklingen av den kommunala sjuk- och hälsovården har enligt honom också lett till att företagshälsovårdens roll blivit allt starkare. Också det här ökar ojämlikheten. De som är i arbetslivet får gratis vård utan att köa medan de arbetslösa och pensionärer tvingas köa i veckor för att träffa en allmänläkare och betala för vården. I den europeiska modell som Puustinen efter­lyser slipper man också problemen med upphandling – prissättningen slås fast mellan de organisationer som finansierar vården och dem som erbjuder tjänsterna, ”Det är patienten som konkurrensutsätter vården, och de dåliga vårdproducenterna försvinner med patienterna som sviker dem.” En ledare i ÖT för två år sedan 2012 (10/4 2012) tog avstamp i den stora kartläggning av vården HS gjort några dagar tidigare. Rubriken löd ”Hvc-systemet nära vägs ände?”, och vi frågade oss huruvida administrativa reformer och nya strukturer ska lösa de verkliga problemen. Vidare: ”Trots att finländarna blivit fler och äldre, och allt fler behöver vårdtjänster, har antalet läkare vid hälsovårdscentralerna minskat. Centraler där det börjat gå snett hamnar i en sjunkande spiral där allt fler läkare söker sig bort.” Vår slutsats liknar den Puustinen serverar: ”Om man inte kan göra hvc-arbetet attraktivt för läkare är svaret kanske så radikalt som HS antyder, att riva ned hela hvc-bygget och ersätta det med det kontinentala familjeläkarsystemet där kommunen ersätter kostnaderna för en privatpraktiserande läkare.” HS-reportaget beskrev det finländska vårdssystemet som en koloss på lerfötter, och det finns mycket lite som tyder på att den planerade vårdreformen skulle vara mindre kolossal än det system vi nu ser avigsidorna av. Finlands Stockholmsambassadör Jarmo Viinanen påtalade i en ÖT-intervju nyligen (5/10) skillnaden mellan våra förvaltningskulturer: ” När man i Sverige talar om innehållet, om hur folk får vård och vilka valmöjligheter de har, talar man hos oss om strukturer och sjukvårdsreformen.” Kanske det är läge för omstart med vårdreformen – nu med patienten, inte byråkratin, i centrum.