Måndagens fullmäktigemöte satte punkt för ett föga ärofullt kapitel i historien om förvaltningskulturen i Jakobstad, när man utan desto mer kommentarer antecknade stadsdirektör Mikael Jakobssons avskedsansökan för kännedom. Offentlig förvaltning ska kännetecknas av genomskinlighet och öppenhet. För medborgarna väsentlig information ska vara offentlig. I god förvaltning är öppenheten proaktiv; man tar själv initiativ att informera också om tråkiga beslut. Mot slutet av den andra veckan i januari nåddes ÖT av uppgifter om att stadsdirektören var i färd med att säga upp sig och att detta inte skulle vara ett helt frivilligt beslut. Våra försök att få uppgiften bekräftad krockade med en mur av tystnad och ”inga kommentarer”. Stadsdirektören själv gjorde sig, efter ett första löfte om att höra av sig, oanträffbar. Reaktionerna kunde ses som en bekräftelse på att våra uppgifter stämde men räckte inte för att man i seriös journalistik kunde ha gått ut med uppgiften. Fredagen den 17 januari fick vi en indirekt bekräftelse som var tillräcklig, och ungefär samtidigt kom kallelsen till en presskonferens. Den presiderades av stadsstyrelsens ordförande Peter Boström (SFP) och stadsdirektör Jakobsson själv. Budskapet var att Jakobsson valt att dra sig tillbaka för att han ”arbetat nästan dygnet runt i tio år /och/ vill ha ett lugnare liv”. ”Ibland måste man prioritera sig själv”, konkluderade han sitt beslut. (ÖT 17/1) Både han och Peter Boström intygade att det var han själv som valt att avgå, han hade inte uppmanats lämna sin tjänst. I den allmänna diskussionen efter beskedet var skepsisen stor. Var det faktiskt så enkelt? Det var mycket i händelseförloppet som inte stämde med förklaringen, inte minst den kompakta tystnad som omgav avgången. En vecka senare visade det sig att skeptikerna haft rätt – stadsstyrelsen var redan i färd med att inleda en process för att avskeda Jakobsson när denne tog beslutet självmant. Orsaken man åberopade var ett så kallat swapavtal som Jakobsson tecknat mot stadsstyrelsens uttryckliga beslut. Det avtalet försöker man nu häva. Samtidigt talar stadsstyrelsens vice ordförande Jarmo Ittonen (VF) om ”flera större och mindre frågor” och en ”total förtroendekris”. Den första presskonferensen var alltså rena dimridån. Till saken hör dessutom att också Jakobssons förklaring om att han vill prioritera sig själv ekar en smula ihålig då ÖT på tisdagen kunde berätta att han tillträder en ny befattning som ekonomi- och förvaltningssekreterare i Evijärvi redan den 12 februari. I diskussionen som följde på beskedet om de verkliga orsakerna anförde man bland annat mänsklig hänsyn som en orsak till tystnaden kring processen. Det är i sig en behjärtansvärd motivering men knappast hållbar då det handlar om att stadens högsta tjänsteman så uppenbart brutit mot stadsstyrelsens beslut i en fråga som i värsta fall kan kosta stadens skattebetalare miljon­belopp. Med försöken att mörka bakgrunden gjorde stadsstyrelsen det hela etter värre. Under veckan som gick mellan beskedet surrade staden av rykten, i stället för en helt rimlig förklaring florerade de mest fantasifulla spekulationer. Som Kurt Hellstrand (KD) säger i tisdagens ÖT förstod alla intelligenta läsare att det låg något bakom stadsdirektörens plötsliga avgång. Försöken att gömma undan affären ger intrycket att stadsstyrelsen ville rikta uppmärksamheten från att man själv försummat sin skyldighet att övervaka förvaltningen. Processen kring Jakobsson är en plump i stadsstyrelsens protokoll.