I och med bolagiseringen av Karleby hamn och energiverket har det uppstått en diskussion om vilken nivå styrelsemedlemmarnas arvoden ska ligga på. Det är fråga om betydande bolag och det har även varit uttalat att man söker styrelsemedlemmar som äger professionalitet. Inom privata sektorn är arvoden för motsvarande uppdrag betydligt högre än vad det kommunala erbjuder. Så länge det handlade om kommunala affärsverk har man följt den allmänna kommunala nivån. Direktionsmedlemmarna har behandlats som alla andra förtroendevalda. Det är förstås svårt att säga om affärsverken kunde ha gått bättre än de gjort med mera professionella förtroendevalda i ledningen. Hur som helst är den allmänna uppfattningen att Karlebys affärsverk varit relativt bra skötta och kunnat bidra med avkastning till stadens kassa, ofta till och med mera än budgeterat. Stadsstyrelsens sektion för koncern- och stadsutveckling behandlade frågan om man skulle göra undantag för de två aktuella bolagen. Enligt beredningen skulle mötesarvodet höjas från 90 till 400 euro för de vanliga styrelsemedlemmarna. Sektionen beslöt att inte gå in för en sådan höjning i detta skede. Den gamla nivån hålls tillsvidare. Samtidigt beslöt man att medlemmarna får ett årsarvode på 850 euro. Ordförandes årsarvode är 3 500 euro. Som jämförelse kan nämnas att stadsstyrelsens ordförande har samma grundarvode. Inom sektionen var det tydligen jämlikhetsaspekten som i det här skedet vägde tyngst. Staden har ett sextital bolag och man vill inte särbehandla de två nya aktiebolagen. Nu följer i varje fall en större genomgång av nivån på olika arvoden. Man försöker skapa en modell där arvodet är i proportion till hur krävande uppdrag det är fråga om. Utredningen ska vara klar i höst och nya bestämmelserna tillämpas år 2016. Sektionen fattade sitt beslut enhälligt. Överlag är de få frågor som väcker så starka känslor som just förtroendevaldas arvoden, och riksdagslönerna för den delen. Här finns en utbredd uppfattning om att personer går med för egen ekonomisk vinning. Förutom att de lyfter arvoden misstänks de för att i beslutsfattandet gynna sig själva. Det finns säkert enstaka exempel som styrker den uppfattningen. Men i det stora hela handlar det mera om ett ideellt arbete. Förtroendevalda ställer upp för att ha hand om våra gemensamma angelägenheter. Den viktigaste drivkraften är att utveckla det egna närsamhället i samarbete med tjänstemannakåren. En allmän kännedom om motviljan mot ekonomiska ersättningar har sannolikt bidragit till att olika arvoden håller en relativt låg nivå. Även om vissa möten kan vara rutinartade blir det ingen avundsvärd timtaxa. Och det är svårt att hitta modet att höja nivån, i synnerhet som den offentliga ekonomin alltid tenderar att vara svag. Ett av problemen med vår demokratiska beslutsprocess är att det blir allt svårare att rekrytera förtroendevalda. En del av uppdragen är tidskrävande och är därför svåra att kombinera med jobbet, speciellt inom privata sektorn. Det betyder i praktiken att rekryteringsbasen blir onödigt smal. Pengar är nödvändigtvis inte tillräckligt lockbete, men beslutsfattandet ska inte vila enbart på den mest ideella basen. En fördomsfri diskussion om ersättningarna är välkommen. Det måste finnas en balans mellan idealism och en rimlig ersättningsnivå. För den skull behöver vi inte gå upp till de mest extrema nivåerna som kan förekomma i vissa storbolags styrelser.