”Äidiltä toiselle” eller från mamma till mamma heter projektet som Ella Vahtiala, ung sjuksköterska från Karleby, är initiativtagare till och koordinator för. Under studietiden i Vasa hade hon som ett mål att få arbeta i en av Röda Korsets katastrofgrupper. – Jag har hört om Afrika i hela mitt liv. Inom familjen har vi nära släktingar som arbetat i Somalia. Själv funderade jag på olika alternativ. Främst ville jag ta reda på om jag klarar av att leva och arbeta i ett afrikanskt land. Då det blev dags för den sista kliniska praktiken innan hon tog sin examen hittade hon ett sjukhus som verkade intressant i Ilembula, en stad som ligger drygt 560 kilometer i sydväst om huvudstaden Dar es Salaam i Tanzania. Hon beslöt sig för att åka i väg. På sjukhuset arbetade man i team. Hon arbetade bland annat i ett som gav palliativ vård. – Vi åkte omkring från by till by. Det fanns många cancersjuka, speciellt i hudcancer. Och var tredje invånare var hiv-smittad. Ella deltog också i ett hemvårdsteam. Det var i det sammanhanget hon träffade läraren Susan Vinton från USA och barnläkaren Leena Pasanen från Finland. Båda har bott och arbetat i Tanzania i över 30 år. Tillsammans med dem fick hon se och lära mycket. – Det var då som jag kände att det är dessa människor jag vill hjälpa här, där de bor, en i taget. Men jag ville göra det på ett sätt som är hållbart. Då föddes min idé som nu utvecklats till projektet från mamma till mamma. Mammalådan eller moderskapsförpackningen behöver hon av två orsaker: Det är också kallt i Afrika. Bergsbyn Mufindi ligger på 2000 meters höjd. Byn är fattig, saknar rinnande vatten och el och nätterna är kalla. – Människorna bor i enkla hyddor av lera och halm, därför behövs lådan som babyns första säng, precis som i Finland. Folkpensionsanstalten får inte distribuera mammalådorna till utlandet men det finns inget som förbjuder att de mammor som fått lådorna får ge dem vidare till välgörenhet. Ella förstår att många undrar varför hon inte bara sänder hiv-test och mediciner till Mufindi. Men det är lättare sagt än gjort. I byn har medicinmännen fortfarande en stark ställning och anlitas att bota all slags sjukdomar, även hiv. Det görs bland annat genom att rista in olika mönster i huden med ett rakblad som är allt annat än rent. – Därför ska mammalådan fungera som motivation för att få de blivande mammorna att vända sig till en västerländsk läkare och inte till medicinmannen. Om mammorna går med på att hiv-testa sig får de lådan och också bromsmedicin om det visar sig att det är nödvändigt. – Det här betyder att vi kan hjälpa omedelbart men också på lång sikt. Ella är inte ensam i sitt projekt. Hon har ett helt team bakom sig. Barnläkaren Leena Pasanen och läraren Susan Vinton finns på plats i Mufindi i Tanzania och ser till att hjälpen når målgruppen. I Jyväskylä finns Osmo Rosti, ordförande för föreningen Mufindin ystävät. – Han sköter om allt som har med projektets ekonomi och finansiering att göra. Projektet har ett eget konto som föreningen förvaltar. Det är skönt, att jag personligen inte behöver ta hand om pengarna, säger Ella. I projektet medverkar också Heli Varpe, studerande från Åbo som arbetat som biståndsarbetare i Tanzania, samt hennes mor, medicine doktor Pirita Varpe från Reso, specialist i allmänmedicin och gastrokirurgi. Hjälp med webbplatsen har hon fått av Tanja Björndahl. Ella har lyckats ordna en lagerlokal där lådorna kan förvaras och packas om innan de sänds vidare. Allt innehåll i lådorna ska packas lufttätt för att få ner vikten men framför allt volymen. Lådorna ska också öppnas och plattas ihop för att inte ta så mycket plats. Det är Ahlskog Ab och Karleby svenska församling som har hjälpt till med lagerlokaler så att insamlingen kommer i gång. Nu hoppas hon att andra blir intresserade av att hjälpa till. – Främst av allt är det mammorna som vi behöver. Utan dem har vi inget projekt. Vårt mål är att försändelsen ska vara framme i Mufindi hösten 2016.