En flygkrasch med 150 dödsoffer är alltid en tragedi, en utplånad skolklass en närmast outhärdlig tanke och letandet efter offer och vrakdelar kring en alptopp en mänsklig och logistisk mardröm. I torsdags fick den dittills ”obegripliga” olyckan en helt ny dimension då franska myndigheter gick ut med uppgiften om att planets andrepilot Andreas Lubitz låst ut flygkapten ur cockpiten och med avsikt flugit planet mot en bergvägg. Med sig i sitt självmord tog han 149 passagerare och besättningsmedlemmar. Vi får kanske aldrig veta vad som låg bakom självmordet, hur han resonerade då han lät det gå ut över 149 andra är bortom vår fattningsförmåga. Det som skedde kunde rubriceras som ett massmord där gärningsmannen tagit sitt eget liv. Lubitz hade – självklart – genomgått alla de test som mäter en pilots fysiska och psykiska färdigheter. Dagens Nyheter citerar tyska Die Zeit som under rubriken ”Inget yrke blir hårdare testat” skriver om den hårda sållning med både såväl psykiska, fysiska och kognitiva tester en pilot måste genomgå innan hen får sätta sig vid spakarna. I de första chockade kommentarerna beskrivs Lubitz å ena sidan ha uppträtt helt normalt, å andra sidan återger till exempel Frankfurter Allgemaine att anonyma bekanta till honom ska ha talat om psykiska problem och depression. Man kan lämna expertutlåtanden från psykologer som aldrig träffat Lubitz därhän, det är bara spekulationer. Intressant är ändå hur många av dem framhåller människans förmåga att dölja sina problem och själsliga vånda och hur en akut kris kan föra en person över alla spärrar. Lubitz dåd är extremt ovanligt men inte unikt. Helsingin Sanomat (27/3) återger amerikansk statistik över 24 piloter som begått självmord under åren 2003–2012 – samtliga dock med civila småplan. Men det finns uppgifter som tyder på att en olycka med Egypt Airs plan på väg från New York till Kairo 1999 då det störtade i Atlanten med 217 döda som följd skulle ha varit ett självmord. man utesluter inte heller att den mystiska olyckan med Malaysia Airline-planet som försvann i fjol med 239 människor ombord skulle ha orsakats av en av piloterna. Ombord på passagerarflygplan gäller strikta säkerhetsrutiner grundade på en utförlig risk­analys. Under de senaste decennierna, speciellt sedan terrorattacken i september 2001, har fokus legat på att skydda sig mot terrorister. Paradoxalt nog bidrog det här till katastrofen över Alperna. Flygkapten försökte desperat ta sig in i cockpit som skyddades av en säkerhetsdörr och mekanismer uttryckligen avsedda att hindra intrång. Händelsen har redan lett till en uppmaning från från Europeiska flygsäkerhetsverket EASA till flygbolagen att införa en regel om att det alltid bör finnas minst två personer i cockpit. Den regeln gäller redan för många av bolagen, bland annat Finnair. Den regeln inger trygghet men inte ens det kan garantera att tragedin över Alperna inte upprepas. Vi har svårt att skydda oss mot det helt irrationella. Samtidigt ska vi komma ihåg hur extremt sällsynt sådana här fall är. Mitt i chocken över den flerdubbla tragedin är olycksorsaken samtidigt trösterik läsning. Det var INTE ett terrordåd och olyckan berodde INTE på ett tekniskt fel. Airbus 320 är fortfarande ett pålitligt plan och det har blivit allt säkrare att flyga. Både antalet flygolyckor och döda i dessa olyckor har minskat betydligt de senaste decennierna.