Den omstridda cykelvägen från Mustakari till Brudskär i Karleby ska uppenbarligen bli verklighet i sommar. Stadsstrukturnämnden behandlade frågan i onsdags då den skulle ge ett utlåtande om ett överklagande till förvaltningsdomstolen. Nämnden beslöt även att inte invänta behandlingen av besväret utan befullmäktigar tekniska verket att inleda vägbygget enligt den tidtabell som godkänts. Tidtabellen är i någon mån öppen, men handlar om denna sommar. I sitt utlåtande tar nämnden fasta på bland annat formaliteter och att ett åtgärdsförbud orsakar staden ekonomisk skada. Det beslutande organets kompetens att fatta beslut om vägprojektet betonas också. Det återstår att se hur förvaltningsdomstolen ser på saken. Märkligt är i vilket fall som helst att detta projekt av någon anledning fått en så hög prioritet, blivit brådskande. En stor del av invånarna på området har från början motsatt sig cykelvägen. Även i nämnden har det rått oenighet. Likväl forceras detta ärende i en tid då många andra vägbyggen får vänta. Stadens ekonomi står inte och faller med detta projekt. Det handlar om 130 000 euro. Enklare skulle beslutsfattarna också komma undan genom att avvakta, och eventuellt överföra pengarna till bättre förankrade projekt. Problemet består knappast av att staden saknar projekt. Bostadsområden byggs ut hela tiden och det har ofta varit en eftersläpning med beläggningsarbetena. Dessutom finns en rad gamla områden som i detta avseende helt glömts eller där gatorna är i behov av åtgärder. Vi har skolvägar som är otrygga. Vintern har på olika sätt gjort sig påmind på våra vägar. Listan kan göras hur lång som helst. Det är i praktiken hård konkurrens om de begränsade anslag som finns. Sparkraven har inte heller lindrats och gör det inte heller inom den närmaste framtiden. Nämndens officiella uppfattning om besvärsgrunderna må vara hur välunderbyggd som helst. Den allmänna rättsuppfattningen förutsätter att man inväntar utslaget i rättsprocessen. Detta i synnerhet som det handlar om ett projekt som mött folkligt motstånd och knappast ska uppfattas som det mest brådskande. Planerna har varit anhängiga i snart tio år. Vi får lätt en situation där tilliten till besluts­fattarna undergrävs, även om beslutsprocessen kan ha klarat alla formkrav. De som kritiserat cykelvägsprojektet har också hänvisat till att de misstänker att det blir ett fuskbygge. Stormar och högt vattenstånd kan komma att spola bort cykelvägen. Från nämndens sida har man anlagt en annan syn. Kritikerna påtalar även att staden skaffar sig nya fasta kostnader. Cykelvägen ska underhållas, även om den inte är planerad för vinteranvändning. På riksplanet finns en strävan att rasera olika byråkratiska hinder. Här föregår tydligen stadsstrukturnämnden dessa strävande. Det är klart att det ofta är för svårt att komma från ord till handling i vårt samhälle. Många processer kan säkert förenklas. Samtidigt ställer vi oss inför risken att minska det allmänna rättsskyddet. Möjligheterna för medborgarna att söka ändring i beslut kan säkert missbrukas ibland. Men rätten är också ägnad att både inkludera medborgarna i beslutsfattandet och att förbättra kvaliteten på besluten. Möjlig­heten till överklagande har också en preventiv verkan. Besluten förankras bättre då denna möjlighet hänger över. Snabbt och bra hör inte alltid ihop. Det aktuella projektet skulle sannolikt må bättre av att vänta, åtminstone på förvaltningsdomstolens beslut.