Det finländska skolsystemet har fått erkännande. Olika jämförelser antyder att det fungerar bra. I princip har var och en möjlighet att utbilda sig enligt intresse och förmåga. Den sociala bakgrunden ska i teorin inte utgöra någon begränsning, inte heller ge någon företräde. I praktiken uppfylls kanske inte målet till fullo, men ändå så bra att Finland uppfattas som ett föredöme. Politikerna har unisont lovsjungit systemet och lovat att det ska utvecklas. Därför blev regeringsprogrammet en överraskning. Sparåtgärderna ska även gälla utbildningen. Redan tidigare har vi även skurit ner antalet studieplatser med hänvisning till minskat elevunderlag. Under Chydeniusseminariet i Karleby för en dryg vecka sedan kom utbildningen att lyftas fram i flera anföranden. Deltagarna var eniga om att det är vårt kunnande som avgör hur landet klarar sig i den internationella konkurrensen. Finland kan inte konkurrera med en låg lönenivå. Riksdagsledamot Jutta Urpilainen (SDP) lyfte fram tre utmaningar som Finland nu står in för. Förutom satsningar på infrastrukturen och nya företag måste vi höja kunskapsnivån. Finland ska vara en föregångare. Hon säger att vi har en oroande tendens där löneklyftorna växer. Medel­klassen håller på att vittra sönder. Vi har en grupp högavlönade, men också allt fler lågavlönade yrken. Denna uppdelning är olycklig. Tuomo Puumala (C) som leder utbildnings­utskottet ser också att utbildningen är i nyckelroll. Han hoppas att man kan få fram nya framgångssagor inom till exempel bioekonomin. I någon mån vill han även sänka utbildnings­kraven. Puumala anser att högskoleutbildningens mellanexamen i flera fall än i dag ska räcka till. Han tillägger att detta ska kombineras med bättre möjligheter att läsa vidare i ett senare skede. I och för sig är det möjligt att vi i dag överklassificeras för vissa jobb. Inom en del branscher med låga löner har man gått in för att höja behörighetskraven, kanske i första hand för att kunna kräva högre löner och inte för att jobbet kräver det. Under seminariet framkom även en önskan om att våra utbildningsinstitutioner bättre än nu ska förutse vilka utbildningar som behövs i framtiden. Professor Gustav Björkstrand påpekade att det ibland kan vara svårt. Han påminde om hur debatten gick då it-boomen kulminerade. Då uppmanades högskolorna satsa på den branschen. I dag skulle det sannolikt ha uppfattats som en felinvestering. Det är väl det som det i botten handlar om. För vårt utbildningssystem är det vanskligt att koncentrera sig för mycket på enskilda fenomen. Det viktiga är att vi har den bästa möjliga grundnivån. En bra och mångsidig grundutbildning ger oss möjligheter att snabbt reagera då någon bransch får sitt genombrott. Anders Chydenius stod själv för mångsidighet. Den delen av hans arv ska vi värna om. En bred kunskapsbas skapar även förutsättningar för nya innovationer och specialisering. Risken är nu att regeringen i sin stora kostnadsjakt krymper synfältet. Det är lätt att stirra sig blind på det som man tror att snabbast ger resultat, på sådant som just nu ligger i tiden. Samtidigt är det oerhört svårt att veta var nästa framgångssaga blir till. Det kan vara en helt osannolik bransch som vi missar därför att vi glömmer bort att försvara en bred grundutbildning. Till saken hör att förändringarna tenderar att komma allt snabbare och allt mer oväntat. Också det talar för att det är viktigt med en bred allmänbildning.