På fredag och lördag står Nedervetil i centrum för den finlandssvenska idrottsrörelsen. Friidrottarna gör upp om placeringarna och samtidigt är även styrkelyftarna och tävlar i bänkpress. För våra förhållanden är det en stor finlandssvensk samling, en samling som engagerar alla samhällsgrupper inom Svenskfinland. Många frågar sig säkert om det fortfarande kan vara befogat att ha egna förbund för de finlandssvenska föreningarna. Har idrotten ett språk, och vad har det i så fall för betydelse? Det är klart att språket inte har någon direkt betydelse för de idrottsliga prestationerna. Resultaten mäts med klocka och måttband. Till saken hör också att många av dem som deltar i Nedervetil och kanske även kniper medaljer är finskspråkiga. Samtidigt finns det förstås svenskspråkiga finländare som är med i finskspråkiga föreningar, och deltar inte i de finlandssvenska mästerskapen. Språkgränsen är dunkel i detta sammanhang. Även med denna uppluckring är det motiverat att fortsätta med att upprätthålla idrottsförbund på språklig grund. Det handlar inte om isolationism, utan snarare om att förbättra samarbetet över språkgränserna. Det nu rådande systemet möjliggör att man inom idrotten kan erbjuda utbildning på svenska, ge service på svenska och även bevaka de svenskspråkiga föreningarnas intressen. Kommunikationen går i båda riktningarna. Den finländska elitsatsningen på friidrotten har lagts om. Helsingforsregionen och Jyväskylä ansvarar för spetkompetensen. Det är här som friidrottarna kan hitta den yttersta sakkunskapen. Svenska Finlands idrottsförbund (SFI) har i den situationen en viktig uppgift att hjälpa de finlandssvenska idrottarna på vägen. SFI har även visat sig vara mycket effektivt. Det är ingen överdrift att säga att SFI för närvarande har sin starkaste position någonsin inom den finländska friidrotten. Antalet FM-medaljer och landskampsuppdrag är kanske fler än någonsin. På så sätt är den finlandssvenska idrotten mycket integrerad i den nationella. Om någon tvivlar på vem finlandssvensken håller på i den traditionella Sverigekampen är det bara att bekanta sig med deltagarlistorna. Finlandssvenskarna kämpar för Finland. Och det kan vara viktigt att notera nu då man i olika sammanhang ifrågasätter svenskan i Finland. Utan tvekan skapar de finlandssvenska idrottarna mycket goodwill också inom den finskspråkiga majoriteten. De finlandssvenska idrottsorganisationerna fungerar på många sätt som brobyggare. Även om idrotten i viss mån väcker nationalistiska känslor är den också bra på att bygga broar mellan länder och olika folk. Idrotten bidrar även till samhörigheten, i det här fallet inom Svenskfinland. Och dessutom sprider man som sagt information om det svenska i Finland. Ur språkligt hänseende har SFI-mästerskapen kanske inte den betydelse den haft. Men visst är det motiverat att på olika sätt försöka hålla ihop Svenskfinland. Idrottarna brukar också föredömligt möta upp till mästerskapen. SFI är också en bra kontaktlänk till Sverige och övriga Norden som i många avseenden kan fungera som förebilder för vår idrott. Ur idrottslig synvinkel är det tydligen också vettigt att värna om SFI. Det finns bevisligen modeller som gett resultat och som bidragit till att även finskspråkiga gärna ansluter sig till en SFI-förening. Möjligen handlar det om att SFI är lagom stort för att effektivt kunna fullfölja sitt uppdrag.