Vinnarsidan i den grekiska folkomröstningen konstaterade att demokratin segrade. En klar majoritet sade nej till förslaget om gäldenärernaslånevillkor, 61 procent av rösterna lades på det nej-alternativ som även regeringen förespråkar. De villkor man röstade om med en veckas varsel skulle innebära kraftiga nedskärningar i de offentliga utgifterna, åtgärder som svider ordentligt i grekernas skinn. Även om folkomröstningen på många håll har ifrågasatts mäter den i på sitt sätt den allmänna opinionen i Grekland. För grekerna är båda alternativen obekväma, men åtminstone formellt har de fått vara med och påverka. Nu står förstås Grekland inte ensamt, utan är en del av den europeiska unionen. Att som en hårt skuldsatt ekonomi och i behov av nya lån säga nej till långivarna kan tyckas helt absurt, eller åtminstone övermodigt. Det här med demokratikortet kan förstås diskuteras. Lånen till Grekland angår hela unionen och en grekisk folkomröstning ingår i det större sammanhanget. Att Grekland brukar betraktas som demokratins vagga är inget hållbart argument i det här fallet. Premiärminister Alexis Tsipras hävdar att Grekland ska vara kvar i valutaunionen och räknar med att nu kunna börja förhandla om villkoren. Det finns bedömare som hävdar att Grekland intehar några som helst möjligheter att betala tillbakasina skulder. Genom att nu vidta drastiska åtgärder, nedskärningar i den offentliga ekonomin, stryper man den grekiska hemmamarknaden. Där med förvärrar man den redan nu hopplösa situationen. Under de år som krisen pågått har tycks det inte ha kommit någon ljusning. Grekland anses ha ett ineffektivt skattesystem och en rad generösa förmåner. Inom EU finns det en uppfattning om att dessa brister först borde åtgärdas. För EU som helhet innebär Greklandskrisen en växande risk. Grekland är ett stort problem för EU:s image. Medlemsländerna granskas noggrant innan de upptas som medlemmar. Samtidigt förbinder sig medlemsländerna att hålla sig inom de ramar som EU bestämmer för att just situationer som i Grekland inte ska uppstå. Lika väl står vi inför problemet. EU och i synnerhet valutaunionen har många kritiker också internt. I de flesta medlemsänder växer de EU-skeptiska grupperna. EU har därförfått lägga mycket energi på att marknadsföra sig för de egna medlemmarna. Greklands situation har länge varit ett argument för EU-kritikerna. Grekland ses om ett tillkortakommande för EU och det skapar misstro på många håll. För närvarande är all uppmärksamhet riktad mot Grekland, men det finns även andra krisländer. De flesta medlemmarna har fullt upp med sina egna ekonomiska problem, inte minst Finland som har aviserat ett omfattande sparprogram som många finländare konkret känner av. Man har talat om att Grekland kommer att lämna valutaunionen och hela EU. Det alternativet är inte heller så enkelt som det kanske kan verka. Ifall det ske uppstår bland annat frågan om hur Grekland ordnar sin säkerhetspolitik. bakom hörnet står Vladimir Putin och lockar. Att styra in Grekland i det lägret ökar knappast tryggheten i Europa. I det klassiska grekiska dramat spelar ödet en stor roll. Skeendet är förutbestämt av ödet. Premiärminister Alexis Tsipras och hans regering tycks även lita på att ödet ska ta vid och navigera landet ut på säkrare vatten.